Tankar i vintermörkret.
Från mitt fönster, bakom raden av granar och björkar skymtar jag små vita snöplättar. Kanske, kanske kommer det finnas kvar något på julafton. Det är grå-trist ute annars. Lika grått som Kjells liv, i novellen "regnbågen saknar en grå nyans". Han har ett väldigt tråkigt liv. Och när han äntligen inser sin frihet, dör han. Och hans grå värld går om intet. Novellen var nominerad till Lilla Augustpriset. Den är väldigt bra faktiskt. Den som vann var sämst! Alltså, efter att ha läst typ tre sidor pallade jag verkligen inte längre. Den var värdelöst. (okej, ursäkta om jag spårade lite, men..)
Nu för tiden har jag liksom ingen kreativitet i mitt skrivande. I alla fall inte på bloggen. Känner att det blir så tråkigt. Har inte haft ett enda bra inlägg på säkert en månad.
Jag är faktiskt lite allmänt förvirrad. Borde kanske sova. Ända tills jag vet vad jag pratar om. Jobbigt att tänka så mycket. Ibland. Skönt om man kunde stänga av, och välja lite ibland. Allt får liksom inte plats jämt. Man bubblar över, och kan inte kontrollera det. Sedan förstår jag inte alltid vad människor säger, mellan raderna...
Kaos, kaos, kaos. Det händer saker hela tiden. Jag vill så mycket, men ändå går det inte!
Adventsljusstaken lyser. Stillhet.
God Jul tills vidare. <3
Min sista dag.
Den sista skoldagen. Och den sista lektionen. Franska.
Ännu har jag inte hunnit köpa alla julklappar. Och jag måste skriva en labrapport, som ska lämnas in imorgon. På avslutningsdagen. Ja, det är sant.
Snön ligger pudervit över den ödsliga skolgården. Jag sitter högst upp i ett grupprum och skriver. Är ännu inte färdig med labrapporten. Det har tagit ungefär en timme att skriva inledningen, och jag måste åka alldeles snart. Ska ner på stan och köpa något rött.
Himlens färger skär sig lätt. Underbaraste rosa och härligt babyblå. De kala trädgrenarna sträcker mot skyarna. Och kontrasten är vacker. Lampornas dystra sken skänker en mystik över platsen. En lärare går över gårdsplanen. Hon lämnar efter sig djupa spår i snön. Spår av vinterskor. Men kanske är de borta imorgon.
När allt inte blir som man vill
Allt började så bra. Vi fick tillbaka matteprovet, och jag kunde inte annat än vara lättad. Perfekt. Dagen gick fort, jag kunde allt på franskaförhöret, och jag ovanligt lugn inför ett prov. Det var nästan kusligt. Som lugnet före stormen. Det var helt enkelt något som inte stämde. Det var för bra för att vara sant.
Sedan kom provet. Aldrig någonsin har ett prov gått så dåligt. Och jag menar det verkligen. Nu är det kört med fysiken för min del. Man kan verkligen inte vila ett endaste ögonblick, gör man det, förlorar man. Man måste vara på topp HELA tiden, och det har jag inte varit. Under hela den här terminen är det ett prov som har gått bra. Det är sorgligt. på gränsen till tragiskt. Jag vill inte mer. Längtar så fruktansvärt mycket till jullovet. Vill bara komma bort, långt, långt bort från skolan, och verkligheten.
Nu ska jag skriva en dikt, som ska lämnas in på måndag. jag hoppas jag lyckas i svenska i alla fall, annars skulle det vara kris. Måste nog gå och snacka med syon...
Oj, vilket jobbigt inlägg. Men måste bara få skriva av mig lite. ciao
Den nakna sanningen
Jag trodde det verkligen inte. Det var som att gå in i en annan värld. Jag förstod, insåg, att allt inte var som det såg ut. Människor går runt och bär på ett skal, som ett skydd. Men mot vad? Ibland är jag naiv. Eller jag är väl det jämt. Tror på sanningen. Att ärligheten varar längst.
Blickar så kalla att frost lade sig på hjärtats tunna yta. Rotade sig ned i hjärtats djup. Som bitter sorg. Men kan man sakna något som egentligen aldrig fanns? Eller som finns, men ändå inte är verkligt? Ändå finns den kvar. En falsk skenbild. Men vad finns där innanför? Finns där ens någonting?
Lättlurad. Jag vet. Men det spelar faktiskt ingen roll. Har så mycket mer.Jag kommer inte sakna.
Men bara att man vet att man har förlorat, som att ha gått på ett skämt. Det är svårt att erkänna. Det finns ingen anledning att gråta, ingen anledning att le. Bara att konstatera... och godkänna.
Det är inte samma sak som att bevara en hemlighet. Jag har många hemligheter, och jag behåller de helst för mig själv. Tryggast så. Inte för att jag inte skulle kunna berätta det, men jag vill inte. Det bara är så.
Jag kommer inte ändra på mig. Och troligtvis ingen annan heller.
Måste erkänna att jag är besviken.
Mina tankar idag
Förhöret gick väl an. Malde på som en annan kvarn. Men det gick, nog...
Annars har jag mest sovit och ätit lussebullar hela kvällen. Ja, inget går upp mot hembakat. Det är så sjukt gott. Hade kunnat tryckt i mig alla, men jag blev lite mätt.
Jag spårade på msn med annika:
cαttis säger:
men alltså, kan inte alla säga såhär: JAG VEEET, CATTIS! DU SÅG VERKLIGEN KONSTIG UT! ... INTE ALLS SOM DIG SJÄLV. LIDER MED DIG!!
cαttis säger:
jag funderar faktiskt seriöst på att skippa skolfotot
Annika älskar dig säger:
haha varför är du så himla klockren hela tiden?
ciao så länge, vänner!
Juletid
Jag är på jakt efter ett riktigt härligt julmotiv. Jag ska ta en fin julbild. Men inte är väl det så lätt alltid. Speciellt inte när det enda vi hör om kvällen är regnets smattrande mot fönsterbrädan, och när vi tittar ut genom fönstret på morgonen ser vi inte annat än den gröna gräsmattans friska grönska. Känner ni julens magi och den svaga saffran? Nej. Möjligen är det en vänlig själ som försökt frambringa lite julkänsla med hjälp av pepparkaksbak, men ack. Säg mig, hjälper det något? En vänlig spåkvinna har även sagt till mig att det inte blir någon snö till julafton. Men det tror vi inte på. visst inte! Jag gör mitt bästa för att skänka julstämning. Tänd en ljusstake i mörkret.
ciao vänner.
Lucia-varning
Nu sitter jag här i skolan. I en röd skinnsoffa, som en av alla datanördar. Vi har visst råkat missa två bussar i rad nu. Och det är bara en tidsfråga tills den tredje smiter.
Men roligt kan man ha, även i skolan. Fast mitt skratt bara låter som några hesa väsningar, så bubblar jag över. För det är faktiskt rätt kul.
Lucia. Det är bara några dagar kvar nu. Och jag kan inte alls sångerna. Jag har inte gått i ett lucia-tåg sen lekis, och då hade vi bara lådsasljus! Gissa om jag är nervös?! Och man kommer inte direkt se vacker ut i ett vitt nattlinne... Jag tror inte ens jag har ett.
Kaos, kaos, kaos.
Ledsen att jag itne skrivit på länge, men jag har varit sjuk , och helt enkelt inte förmått mig att sitta och nöta vid tangentbordet.
