CATHARINA

Efter tandläkarbesöket kan jag inte säga att jag var särskilt peppad. Med allvarlig blick och stränga ord förmanade hon mig: "Om du inte tänker på dina kostvanor kommer det vara ett hål här nästa gång. Brukar du småäta? Om du någongång blir sugen, så drick ett glas vatten". Men tack, mitt leende som vanligtvis lekte över läpparna höll jag tillbaka, men de ryckte till och jag var verkligen tvungen att anstränga mig för att svara lika allvarsamt. Hela kvällen, och långt in på småtimmarna satt jag framför datorn för att skriva min artikel. Den om klimatförändringarna. Jag skrev och skrev och skrev. Ändå blev jag aldrig nöjd. Det blev bara en massa ord, utan egentligen mening och betydelse. Jag fick inte fram någon särskilt ny och viktig information, och trots längden (två sidor) var innehållet tunt. Inte ens slutknorren var jag direkt nöjd med. Inget blev riktigt som jag skulle, och istället för att trycka i mig av mina vanliga vitaminer klunkade jag vatten i enorma mängder. Om jag fortsätter i samma ordning kommer snart folk vända sig om när de hör det dova kluckandet när jag går förbi. Och om jag inte är uppmärksam så sprängs jag till slut, och livet blir ett minne blott. Dock är det nog trots allt viktigast att vara mån om sina tänder, även om det kostar en livet.

Jag sitter här, väl påklädd. Jag har nämligen precis provat bröllopskläderna, och är, faktiskt, riktigt nöjd. Superduperkläder. Riktigt mig blev det i alla fall. Ska se om jag lyckas greja ett foto också. Vore smidigt. Appropå kläder fick vi skoltröjorna idag, och trots att jag fick strl XS tyckte jag den var lite stor. Ångrar att jag inte valde grönt, som jag hade tänkt först. Den var superfin, men visst, marinblå funkar också :)

Kram och godnatt <3

Kära läsare. Jag måste bara få skriva detta. Jag hatar blogg.se. Alltid, precis ALLTID när jag har skrivit långa jättebra inlägg, som jag verkligen är nöjd med, försvinner de! Kan de aldrig få sidan att fungera? Jag riktigt kokar av ilska efter att åter igen har blivit grundlurad. Jag tolererar inte detta. Det måste få ett slut.
Vi börjar väl om då.

Medans jag sitter och trycker i mig chokladmuffins och choklad försöker jag att återskapa det perfekta inlägget jag nyss tyckte mig ha skrivit. Det blir ju alltid bättre efteråt, när man inser att det försvunnit.
Chokladmuffinsen är det godaste jag någonsin ätit. Ja, det är de verkligen. Jag är faktiskt ganska bra på det. Att baka chokladmuffins alltså. Dessvärre ska jag till tandläkaren imorgon, så detta är kanske inte den optimala uppladdningen inför ett besök hos fröken tandhygienist. I alla fall inte om man vill gå därifrån utan rosenröda kinder och en ny tid. Med flaggan i topp och stoltheten på läpparna vill man vädrig kunna resa sig från stolen. Inte krypa som en annan skogstome ut på alla fyra, för att förklara för mamma att man glömt borsta tänderna de senaste månaderna. Det blir minus i protokollet.

Förövrigt är jag stolt som en tupp över att jag skrivit en inledning på artiklen om klimatförändringar. huxflux så var den bara där, nedprintad på pappret som om den alltid stått där. Vad kan man vara annat än stolt? Dessvärre har jag mer än två och en halv sida kvar att breda ut mig på. Och nu ska det inte vara ordbajs, utan riktig fakta. Det är det som skrämmer en.

Tack och godnatt!

Lite muffins sitter inte fel. Så tänkte jag i alla fall innan. Men när de omtalade chokladmuffinsen äntligen var färdiga talade magen ett annat språk. Jag hade nämligen tryckt i mig så mycket smet att jag mådde illa. Det är ju nästan därför man gör muffins, för att få käka smet som en annan barnunge. Men gott var det. Men efter att ha magen lugnat ner sig kunde jag trycka i mig några muffins ändå. Sånt här ska jag göra när jag blir gammal och pensionär. Det gör min mormor jämt. När man kommer hem till henne tar hon alltid fram minst tio olika sorters kakor, så vi får äta tills vi storknar, till problemet hör att jag verkligen inte gillar kakor och tårtor. Javisst muffins och kokosbollar går bra, men annars säger det stopp. Jag kan på min höjd trycka i mig en, för artighets skull. Alla andra älskar hennes kakor. Men jag, nej tack. Samma sak med godis, jag mår illa av allt som inte heter saltlakrits och choklad. Dessvärre tål jag just inte choklad, så får vara lite försiktig med det.
Trevlig kväll! Ät och må bra.

När jag tittar ut och ser vinden slita med sig de vackra snökristallerna i en virvelstorm, minns jag tillbaka på veckan som gått. Hur vinden bet i våra frusna, rödlätta kinder. Stormigt. Vi tittade på snöflingorna. De var så vackra. Varje snöflinga var unik, precis som oss människor. Men vilken tyckte vi då om bäst? Vilken var finast? Var det den enkla lilla snöflingan som ingen annan lade märke till, eller var det den största av de alla? Naturens skönhet kan man förundra sig över gång på gång. Hur solen ger liv åt morgondagen, och hur månen vakar över oss på nätterna. Sjärnorna blinkar i månskenet. Vad är man rädd för? Jag är trygg. Alltid trygg.

Appropå ingenting kom jag att tänka på boken "Ett öga rött". Den jag var tvungen att läsa efter att ha dragit den som boklott av vår finurlige svenskalärare. Den är askonstig. Ledsen om jag gör er besvikna, men jag lackar totalt. Vänsterpartist-propagande. Verkligen inte jag. Jag accepterar att vissa människor är okunniga i historia osv, men jag blir bara så upprörd. Genomgående i boken är denne arabs hat mot judar, och västerlänningar. En äldre dam hjärntvättar honom totalt, och man måste kanske vara insatt en del, för att förstå djupet och skuggan mellan raderna. Det är hemsk. Lögn. Tack för att jag fick skriva av mig. Jag kommer få damp när vi ska analysera den här boken. Peka på tusen historiefel osv. Ojojoj.

Jag gillar sättet han skriver boken på, men budskapet är bedrövligt och skär djupa sår i hjärtat. Kränkande. Alla är vi lika mycket värda, och lögn bör inte få tryckas (även om dagstidnignarna idag är smeckfulla av journalister vrångsynta påhitt!)

Vanligtvis älskar jag att läsa. Men detta går bara inte. För varje kapitel jag tar mig igenom mår jag mer och mer illa. Jag får kväljningar (dessvärre kan jag inte spy) och ville bara stänga boken. Men jag måste läsa den. Men omedvetet förvrängs mitt ansikte i hemska grimarser. Den ena värre än den andra. Litteraturens skam (hahaha, nu spårar jag, men...). Hur kan en svenskalärare rekommendera en sådan bok? Och sedan tvinga oss att läsa den. Ack, jag trodde kunskapsnivån låg högre.

Det blev inte något mer bloggande uppe i stugan. Men nu är jag äntligen hemma igen. Det är faktiskt riktigt skönt. Dock måste man återvända till verkligheten för att inse att det är dags att börja göra någon nytta, dvs räkna matte och skriva engelskan. Sedan har jag lyckats glömma bild-häftet, om reklam. Är det någon som har det?

Under resten av sportlovsveckan bjöd vädret inte oss på några härliga överraskningar direkt. På tisdagen sken visserligen solen, men då var det omkring 18 minus i luften, så vindarna flådde våra solstekta kinder. Inte alls skönt. Man var dessutom tvungen att täcka hela ansiktet med halsduken för att överleva kylan. På kvällen satsade vi på ett mysigt kvällsåk i drommenliften. Det var riktigt kul! Dagen därpå var det värre. Det blåste hur mycket som helst! Efter ett åk gav jag upp. Det funkade helt enkelt inte. De två sista dagarna bjöd på ordentligt med vind till våra härdade kinder. Men vi klarade oss. På torsdageftermiddagen hade vi typ släktmiddag. Det lär ju bara vara jag som gillar det, släktträffar alltså. Men vadå, Det är ju trevligt. I alla fall i min släkt. Vi åkte hem på fredag eftermiddag med ännu ett minne i bagaget.

På mogonen då jag steg upp skänkte himlen ett snöregn. Hela dagen har det snöat, utom 2 minuter under frukosten då det plötsligt var helt klart i luften. Jag och Bella lyckades ta liften ända upp, men då såg man inte skillnad på fjäll och himmel. Allt var vitt. Vitt vitt vitt.. Ibland så såg man en pinne här och där, som markerade vart man fick åka. Problemet var då bara att försöka hitta den andra pinnen, så att man visste på vilken sida man skulle åka. Det är underbart att åka i nysnö, skidorna glider mjukt över snön och när man svänger sprutar ett väldigt snömoln från skidorna. Det är verkligen en frihetskänsla.
Idag var det också första gången jag åkte offpist. Det var väldigt ovant. Engång lyckades jag halvvolta, så jag blev alldeles yr, och hade ont i huvet i timmar efteråt. Men det gick nog bra. Andra gången gick det bättre, då ramlade jag i alla fall inte.
Nu sitter jag här, i stugan och äter popcorn. mysmys-hälsningar från mig till er.

Den första skiddagen. Jag är helt färdig. Fötterna darrar av den plötsliga belastningen. Knäna ömmar och benen är stumma, men för övrigt mår jag bra. Nu ska jag äta, och duscha.. Mysmys. Det är härligt med sportlov.

Nu sitter jag här. Mitt ute i skogen, i det vi kallar fjällen. De svenska fjällen. I en mysig stuga som till och med har bredband. Kan det bli mycket bättre? Efter ett lång bilresa ska jag snart krypa till kojs, och verkligen sova ut till imorgon. Då är det skiddags. Ska bli härligt. Ett helt år sedan sist!

Jag har i alla fall hunnit börja läsa "Ett öga rött". Den är ganska kul, ibland.
Men nu ska jag smita. Härligt sportlov, vänner! :)

Glada ögon ger en fiende bekymmer.

Så, varför är vi då inte alltid glada? På samma sätt ger man kanske någon som är ledsen ett hopp, eller någon ensam en gnista. Kanske kan man värma en frusen själ med ett leende. Som golfströmmen håller Sverige vid liv, kan kanske en vänskapsvind smälta isen, runt ett krossat hjärta. Som en hand att hålla i när man är ensam, ett minne att bevara, och plocka fram i vintermörkret. Ett minne om vänlighet, och omtänksamhet. Bara att veta, att det finns någon som bryr sig.

Susande i träden, min vänskapsvind.

När vintern äntligen kom, bestämde den sig för att stanna. Stanna och lysa upp de mörka nätterna. När den kom var jag överlycklig. Då spelade det ingen roll om att den var försenad, som vanligt. Det är andra julen i rad som gräsmattan ligger blottad. Naken, och frusen, utan ett mjukt duntäcke, att gömma sig under. Det jag försöker säga, är, att jag har tröttnat på att göra snöänglar och gå runt i vinterskor. Visst, det är mysigt med snö, och den måste nog stanna över sportlovet, bara för att det ska vara så, men sen... Får den gärna vandra uppåt, mot nordligare breddgrader. Det räcker. Vi behöver ingen mer vinter. Vi vet att du inte glömt oss Kung Vinter. Men vi vill inte att du ska regera i vårt rike. Nu och för evigt.
Jag vill gå i sommarskor. I ballerina. Jag vill köpa vår- och sommarskor. Det känns dumt att köpa nu, när termometern trivs bäst vid minus-strecken.
Häromdagen snöade det jättemycket. Och snö, det är frihet. Ja, det är vackert. Magiskt. Vilken  tur man kan ha, som bor i Sverige. Men lite förändring skadar inte. Bara man vet att vintern en gång vänder åter. Då är jag trygg. Trygg och lycklig.



Dehär bilderna är från julafton. Jag älskar den sista ljus-bilden. Jag drömmer om att bli fotograf också. Kanske hobby-fotograf :).
Godnatt.

Jag har för svaga nerver för att gå natur. Jag klarar helt enkelt inte av det. Känner mig som ett nervvrak, och är totally psykiskt instabil. Allt bara brast. Jag hann inte göra färdigt provet. Sprang  för att hinna med bussen, som jag ändå missade, vilket ledde till att jag även missade jobbet. Då så ändrade jag mig såklart, och bestämde mig för att springa upp, och trots allt göra färdigt provet i alla fall, om jag fick, men då, just precis då, går såklart brandlarmet igång. Sedan kutade jag ut till bussen, halvt förvirrad kommer jag på att jag inte stängt av datorn. Men jag orkar inte mera. Inge mera nu. Nej. 
Jag var bara helt förstörd, men T och J var jättegulliga och försökte muntra upp mig. Missade bussen från stan precis, så sprang in och provade skor en snabbis. Och ni som känner mig, vet ju att skor är min passion. Och kläder. Härligt! Jag kunde inte annat än skratta åt hur bedrövlig jag såg ut i spegeln. Livet går vidare.
Efter att ha kommit hem och ätit en underbart god middag som var färdig (!), ska jag nu kila ned och baka lite gott. (Tack Tess för tipset!). Sedan ska jag, tro det eller ej, koppla av med lite matte, och fika. Matte är som en dans på moln, jämfört med fysik. matte är mer min grej, jag räknar och det blir rätt. Fysik bryter bara ner mitt psyke, och är inte att föredra! Hellre kemi, till och med!

Sköt om er. Vila, ät, sov och må bra. Koola ner.

Trötthet och leda, försvinner på freda
Men olust och vånda, är tillbaka på månda

Precis så. Även fast jag sovit länge inatt, var jag sådär frfärligt trött i skolan. Och det första jag får höra när jag kommer dit är såklart att den första lektionen, bild, är inställd! Och gissa varför jag över huvudtaget gick till skolan? Jo, för att vi skulle ha bild. Blev fett besviken. Sedan skulle vi ha oförberett engelska-prov, men där fattades typ halva provet, så det slapp vi också göra. På svenskan gjorde vi i princip ingenting. Låg och sov en halvtimme typ, innan vi diskuterade och analyserade boken "Vilda gröna ögon". Men ja, det var väl okej. Efter lunch satt jag framför dataskärmen några timmar under fysiken, utan att göra någon nytta. jag pallade verkligen inte. Väntade på att få ett mail från M, med bilder, men det kom aldrig, så jag vart åter igen besviken. Den enda lektionen som kändes nödvändig idag var historian. Han hade en kort genomgång, sedan läste vi lite artiklar, snackade i grupper, och lämnade in våra arbeten. Sedan var den dagen slut, och jag pallrade mig hemåt för att äta, och sova till ungefär nu. Men jag är så trött, Tror jag ska sova lite till. Och vi som har fysikprov snart. Suck.

Idag har jag lärt mig teckenspråk. Inte allt förstås, men en hel del. Jag blir hyperentusiastisk varje gång jag säger rätt. Eller tecknar rätt. En kompis läser nämligen teckenspråk i skolan, och jag vill hemskt gärna läsa det, och det hade varit fett värt om jag fick läsa det istället för fysik b. Men ack, alla dessa drömmar, varför kilas de fast vid mig likt väldiga kedjor? Omöjliga att lossa. Kanske bara för att påminna mig om mitt misslyckande. Min förlust.

Jag har kommit på hur det är. Minns en gång när en lärare sa på mellanstadiet  "din styrka är dina ord, du har språket". Jag var inte så rättvist behandlad när jag var liten, i skolan. Och hon påstod att det var för att jag var så duktig, och att jag alltid hade övertaget, eftersom jag hade större ordförråd och var rappare i käften. Och så var det väl, då.
Orden, alla dessa ord. De har följt mig genom livet. De är mitt skydd, mitt vapen, min styrka. Låter konstigt. Men de finns alltid där. De följer mig alltid, i mina tankar, i mitt tal och när jag skriver. De kommer flygande som måsar och landar som fågelskit på pappret, precis där de passar in. De är mina vänner, ställer alltid upp när jag behöver dem, bara jag ställer de i rätt ordning. Ibland dyker meningar upp mitt i en tanke. Som jag vill minnas, så att jag kan skriva ned de senare. Då kan jag bära på de en hel dag, eller en vecka, innan jag lyckas klottra ned de. Men kanhända försvinner de lika sanbbt som de kom. Någon gång kan jag bara hålla pennan i handen, och omedvetet låta den styras av mina tankar. Låta den smeka över sidorna, som vinden smeker håret, vid havet. Stilla, och friskt.

Jag gjorde ett personlighetstest för några dagar sedan. Det stod bl.a. detta:
INFPs are usually talented writers. They may be awkard and uncomfortable with expressing themselves verbally, but have a wonderful ability to define and express what they're feeling on paper. INFPs also appear frequently in social service professions, such as counselling or teaching. They are at their best in situations where they're working towards the public good, and in which they don't need to use hard logic.
INFPs have very high standards and are perfectionists. Consequently, they are usually hard on themselves, and don't give themselves enough credit. INFPs may have problems working on a project in a group, because their standards are likely to be higher than other members' of the group.

Jag anser själv att jag jobbar ganska bra i grupp, om jag vill. :)

Jag håller på att städa rummet, och märker att knappt använda kläder luktar häst! ...Eller stall. Förstår inte. Måste hur som helst göra en mega-super-rensning här. Och jag har knappt börjat. Bör lämna tillbaka massa försenade böcker också. Jag är lite småglömsk av mig när det gäller sådant. Dessutom har jag inte ens fixat friskis&svettis medlemsavgift än. Vad bör då göras? Fixa en lista, biensur:

Jag måste göra:
√ Bestämma om jag ska fortsätta på simskolan.
√ Kolla upp ev. jobb isf.
√ Räkna fysik
√ Skriva labrapport
√ Städa rummet
√ Räkna matte
√ Läsa kemi
√ Betala medlemsavgiften på friskis&svettis
√ Franskaläxa
√ Spela piano
√ Göra mina individuella val!*

*) På tal om individuella val. Jag tror jag har bestämt mig för vad jag ska välja. Det ser ut som om det blir Litterär gestaltning samt Bild och form. Underbart kul ska det bli! Längtar redan. Men egentligen skulle jag också vilja läsa grafisk kommunikation, scenisk gestaltning och bollsport A. Men man kan inte få allt här i världen (men Fysik B kan man få!).

Har förresten lämnat tillbaka två klänningar idag, och istället investerat i en adorable klocka. Den är röd, och bara för snygg! Men nu ska jag sova, för imorgon ska jag vara utvilad. Denna helg kan inte bli annat än underbar! Sköt om er vänner.