CATHARINA

Som en jättestor pappkartong. Inte skokartong, nej med klenare väggar. Den är tom, men samtidigt fylld av tjock luft. Fel tjock luft. Som inte jag brukar andas. Den är osynlig och man gråter när man känner lukten. Sen glömmer man så fort bort hur den luktar. Pappkartongen har fuktiga tåreväggar. Så när de torkar och allt suddas bort så blir det skrynkligt och ojämt. Och allt är som svart på vitt. Antingen vinner man eller så förlorar man. Det blir bara så jämt. (Antingen eller). Nu har jag en pappkartong. Jag ska måla den randig. Den kommer bli den finaste. För gråten syns inte när jag är klar. Jag kommer att vinna. Om jag får lite hjälp på vägen. (som tålamod).

Jag skrev dagbok i hammocken i kvällssolen.