En tår i ögonvrån
Någon gång kommer man till en punkt då man inte orkar mer. För vissa går det fort, för andra inte. Man vill alltid vara stark. Hatar att visa sin svaga sida, så är det jämt. Man vill inte vara en loser. Allt blir fel och känns så hopplöst. Helst av allt vill man bara krypa ihop och gråta ut. Men man gråter inombords. Jag är där nu. Och jag gråter.
Jag lever i en egen värld. Allt är som en virvelvind, en hemsk storm. Jag vill rymma, springa bort, långt, långt bort från alla bekymmer och problem.
Och...
Tack till alla underbara människor som bryr sig och förstår! Ni är bäst.
Cattis, du är bättre
du är ju bättre än bäst ju!!!
känner verkligen igen mig vännen, du skriver som en gud!eller snarare gudinna...stå på dig och deppa inte ihop, snälla? Du kommer äga alla med novellen;)synd att du inte ska med till sthlm, men vi ses ju en kortis imorn iaf, gonattpuss
cattis du måste hjälpa mig med min, jag känner mig oteknisk som ett kylskåp...kan knappt ladda upp en bild utan att få spunk...
Tack! Men kylskåp är rätt smarta ändå!
Cattttis min cattis inte ska du vara ledsen! Jag vet mer än exakt hur du känner dig och vet precis hur det är! Men du är toppen, vår egen lilla soltråle med UNIK humor! Jag finns alltid här för dig!!
Anna och Liten: Tack vänner! XD
Lotta: Lotta är också toppen! DU är underbar lotta! Så gullig när du säger att jag är en solstråle. hihi. Tycker om dig
