Hehe



There's my man! Wow he's hot, right? I like his dog. Isn't it looking like a wolf or something? I remember this cold day in september (the 6th - yes he forget my birthday). I think he looks mad at the photo (Am I wrong?). That's strange, 'cause the only one who was supposted to be mad that day was me (of course). But I guess it doesn't matter - I'm not usually mad. So I wasn't that day either. Oh, you know why he was this mad? He's car was gone. Scary, uh? He got those sad eyes when he told me. I gave him a car of my naighbor's (there's a lot of cars in my area as you can see at the picture). Did I say he's my man? Sorry. That's a lie. We broke up today. It just don't worked out. You know, he lives in the USA and he's famous. I don't like to have all focus on me. That's what I told him. And, to be honest, I don't even know if he was sad. He already has a new girlfriend. But, does it look like I care? (I got a new one too)

Hehe. Vad fick jag det ifrån liksom? Bara sådär - eller nåt. Och jag drar till Oslo imorn. Ifall ni undrade tänkte jag (nu vet ni). På måndag ska jag jobba. Äntligen (jag menar det - pengar). Sen blev jag glad när jag träffade Anna, Annika och Elli idag. pling!

Jag har köpt alla mina enda almanackor där

- Vadå har coop forum almanackor?
- Driver du med mig? Jag har köpt alla mina almanackor där.
- Hur många almanackor har du köpt?
- En.

Varför gör jag inte såhär oftare? Jag menar sparar på konversationer som är lustiga. Den var ganska rolig. Och förresten, det var såklart jag som kom på den snitsiga rubriken (det är min grej).


Samarin och sommarjobb

Samarin är det äckligaste som finns - ungefär. Men jag var tvungen. Magknipen var hemsk. Magknip låter i allmänhet fånigt. Man höjer väl lätt på ögonbrynen och ställer sig frågande till den vånda som beskrivs. Kan det verkligen vara så farligt? Det gör stört ont. Fortfarande. (Kan inte samarinen börja värka snart?)

Idag var det sista dagen att skicka in ansökan för sommarjobb. Jag var färdig i hyfsat god tid (ungefär 20 minuter i tolv), fast jag glömde lite. Då frågade jag Bella om hon skickat in sin. Det hade hon inte gjort (Hon trodde det var 31 mars som gällde). Och eftersom hon inte är hälften så stresstålig som mig så tog jag över när det var tio minuter kvar. Hon letade igenom alla sina mappar för att hitta någon referens och jag skrev frenetiskt (det var en lång ansökningsblankett). Sedan, med kanske tre minuter kvar kom vi på att alla bilder var för stora (de fick max vara 150 kB), så jag fick beskära en bild från mina foton. Med allting klart klickade jag på "skicka ansökan". Då kommer en ruta upp - personnummer felaktigt. "Hur kan du skriva fel i personnumret?!!" Okej. Samla dig. "Skicka ansökan" - Ingen bildfil vald. Bilden försvann. När ansökningen äntligen skickades in stod klockan på datorn på 23:59. Som när man vill hinna få in en order på rätt timme, på jobbet, fast tusen gånger värre. Men jag hann. Och jag är stolt över det. (Hoppas inte deras datorklockor går för snabbt).

Skridskor idag kanske?

Idag var det en speciell dag för alla barn. I alla fall för alla barn i Uppsala. Nästan. Min lillasysters klass skulle åka skridskor. Kul, tänker ni. Det tänkte jag också först. Sedan skulle jag åka till skolan. Då hade huxflux halva hennes skola bestämt sig för en härlig skridskodag på schemat. Två skolklasser på bussen, falsettröster som konverserade vilt och dörrar som öppnades gång på gång. Hoppas 115 är sen. Hoppas 115 är sen. Hoppas 115 är sen. Buss nummer 115 var mer sen än vanligt. Orsak? Barnen i Storvreta hade också skippat skolan för skridskor. Det var nästan komiskt. Undrar just hur det såg ut på Studenternas.

Det är tanken som räknas

Bara för skojs skull tänkte jag vara med i en tävling på Kellys blogg. Man kan vinna den där söta väskan från  friis & co: (jag vinner juförsig bara bibliotekstävlingar - men det är ju också bra). Bella fyller ju år snart och detta skulle vara en perfekt födelsedagspresent tycker jag. (In my dreams - jag har råd med en ansiktsmask. typ).

(klicka på bilden för förstoring)

Kan du den här?

Okej, det kanske är många som har gjort eller sett den här förut. Men det hade inte jag. Såhär: Du ska få dessa sex kvadrater att bli fem genom att flytta två stycken tändstickor. Alla tändstickorna måste vara en sida i en kvadrat och kvadraterna måste vara lika stora. Ready? Go! (Det är jag som har ritat med musen i paint, klaga inte)

image549
Hänger ni med?

Simon says

Annika och jag kom på en ny lek. Msn-simon-says.

Simon says jump!
DO IT DO IT
*jumpjump*

Hörseldoktor?

I min familj har vi delade viljor. Nästan alla älskar att diskutera, vilker ger halvtaskiga resultat. Exempel: Varje gång jag säger någonting och person X hör fel uppstår följande scenario (se nedan):

"Du sa fel"
"Nej? Det sa jag inte. Du kanske hörde fel?"
"Nej. DU SA FEL"
"Alltså. Vad är mest troligt: Att jag, som vet vad jag tänker säga, inte vet vad jag själv säger, eller att du, som inte har den blekaste aning om vad jag faktiskt menar, hör bäst? Och människa. Du kan faktiskt höra fel. Det är okej. Men man vet när man själv säger fel."
"Cattis! Du kan aldrig erkänna att du säger fel. Det är alltid jag som hör fel. Jämt" (argumenteringen fortsätter i cirka tio minuter. Det vi kallar ordbajsa..)
"Det råkar inte vara tvärtom? Så att det är du som ALDRIG NÅGONSIN hör fel. Jag vet när jag säger fel. Det bara är så. Och du vet mycket väl att jag många gånger sagt att jag själv, säkert hört fel."
"Du har ju AALDRIG sagt fel"
"Jag tror jag ska börja skriva upp alla gånger, för det börjar bli tjatigt att du säger sådär varenda gång"

Jag brukar klara mig undan med att säga ungefär "oj, jag måste ha sagt det snabbt eller pratat otydligt". Men det gäller att vara skärpt, annars ligger man risigt till. Då kommer man aldrig ur diskussionen. Grejen är att liknande diskussioner uppstår VARJE VECKA. Ibland flera gånger. Helt sjukt. Och som jag sa, oftast pratar jag över det. Hade jag sagt fel så många gånger som han påpekar skulle någon annan också ha påpekat det. Eller hur? Och dessutom säger samtliga av mina syskon också fel allt som oftast, även fast de inte diskuterar. Han påverkar kanske sin omgivning, så att de helt enkelt säger fel? Vad är mest troligt. Liksom. Hörseldoktor nästa, tro?

Godis eller bus?

Min lillasyster kommer in i rummet med en orange pappersmask där munnen är utklippt nede vid hakan och fula nallepuh-solglasögon.

"Bus eller godis?"
"Godis, tack!"
"Me, det är ju ni som ska ge godis"
"Men vi har ju godisförbud"
"Äh, ni fattar ingenting"

Citat

Jag tycker att filmen "Clueless" var mycket djup. Jag tycker att den var djup på det sätt att den var mycket lätt. Jag tror att lätthet behöver komma från ett mycket djupt ställe om det är äkta lätthet. (Alicia Silverstone)

Exakt! Jag gillar det här citatet. Det är så invecklat och spårat att man nästan känner sig hemma. Ingen fattar någonting, och det är försent att skratta bort det. Men det är tanken som räknas. Eller något. (Klyschigt). Sedan blir det nog inte bättre på svenska heller.

Skogen, förstås.

image452Skogen. Det är ett nytt projekt på jobbet som heter Skogen. Det är en tidning. En tidning för skogsbrukare, och andra skogintresserade skogmullar. Den heter skogen. På lunchen funderade vi ett tag på vad de kunde tänkas handla om. Vi hade massor av idéer: De trendigaste träden, hur man klär en årets julgran, vilken spraysort som är bäst när man ska fejka att en vanlig gran är en silvergran, vem som har den snyggaste skogen, repotage om en äkta skogsmulles vardag, megatest av Sveriges bästa timmerbilarna och så vidare. Frågan är bara hur man ska få kunderna att verkligen vilja köpa; kanske erbjuda de en halvårspremuneration på färska julgranar (en ny varannan månad)! Men då får man såklart se till att de levereras med första tidningen. Förstås. (när idéerna på redaktionen tar slut, kan de ju alltid köra "favorit i repris" från numret innan). Nej, men man kanske ska köpa en tidning?

Hey jump!

Ännu en bild från när vi var i Forsmark. Tanken var den att vår fotograf skulle fånga oss på bild när vi hoppade, men det misslyckades hela tiden. Istället var det någon annan som lyckades plåta oss. Vi ser rätt komiska ut. Gissa vem jag är?!
(klicka på bilden för förstoring)

Birthday.se

Jag har en ny favoritsida. Birthday.se. Men jag förstår inte riktigt. Man måste alltså inte vara medlem för att synas där? Min lillasyster finns inte. Men min mamma finns med, och min mormor. Och det är inte så att de skulle gå in och registrera sig. Intressant var i alla fall att jag är 6 255 dagar gammal. Inte så värst. Jag funderar bara på vad jag pysslat med under alla dessa dagar. Idag har jag i alla fall plattat håret. Spikrakt är det. Nästan. Och nu ska jag skriva dagbok. Har blivit så dålig på det.


Mamma Mu och jag

Det är inge' kul idag
Jag mår bara illa
Det är inge' kul idag
Jag mår bara illa
Vissa dagar önskar jag
Vissa dagar önskar jag
Att jag var nån' annan.



Jag älskar Mamma Mu (Jag minns fortfarande!)

jag tycker om dig i alla fall

cattis! säger:

hahaha

cattis! säger:

du tycker jag är konstig

cattis! säger:

men vet du vad?

.samuel säger:

nää

cattis! säger:

JAG TYCKER OM DIG ÄNDÅ!

.samuel säger:

jahaja

cattis! säger:

hahaha jag tycker om dig jättemkt

cattis! säger:

vad göör du?


Jag måste bara tillägga att jag är konstigt sprallig idag. Helt hyper. Jag vill bara skratta jättejättemycket och säga: "hejhejhejhejhejhejhejhejhejhej". Eller något. hejhej.
PS (min nya parentesgrej). Han, Samuel, är min kusin. Han är van.


kärlek och bofinkar

På fredag har jag på fysikprov. Och på torsdag ska jag jobba. Det innebär att jag har en dag på mig att plugga. Inser någon problemet? Grejen är bara den att jag tycker fysik är hemskt tråkigt. Och därför skriver jag på min novell istället. En kompis konstaterar och sammanfattar:

Magne säger:

i see. du vil heller sette deg ned å skrive om kjærlighet og Bokfinker


För att tycka det är kul måste man ha läst min novell. Jag dör av skratt. Fast jag skrattar i magen, med munnen stängd, för alla här hemma har gått och lagt sig.


Dagens gåta

image420Hur många 19-åriga killar har aldrig hört talas om sonetter? Och hur många av de är intresserade av vad det verkligen är?

(Ledtråd: ingen är inte det rätta svaret!)


Kärlekspoesi

Anna sitter här bredvid mig och skriver en kärleksdikt. Jag hämtar lite inspiration, och skriver om det på mitt eget vis (hon tyckte inte det blir lika bra. Kanske för att jag är ironisk). Vad säger ni om mitt senaste poetiska verk?

Du är mitt allt
Du är som mitt salt
och jag är destilerat vatten (Då skapas jämvikt)

Jag vill alltid vara dig nära

Bara vi hjälps åt att bära

Matkassarna från ICA.

Jag skulle hemskt gärna ge dig en kram
men jag är för lam
ad




Fattade du den sista? Läs den en gång till då. Och en gång till. Och en till. Sen fattar du. Och då skrattar du. Förhoppningsvis.
Jag blev rätt nöjd, ändå.


Dagens diskussion (jag vann)

- Men smaka då!
- Neej.
- Du får en femitoöring!
- Får jag?!
- Jaa.
Böjer sig fram och tänker smaka, men ångrar sig:
- Vi tar en tia istället, va?
- MEN SMAKA DÅ, FEGIS.
- Jag är mätt
- Snälla Bella, drick då.
*slurk*
- Du dricker inte ens. Sluta fejka nu.
- Men då får du först dricka en gång, så att jag ser det.
Jag dricker, varpå hon säger:
- Okej. Om jag dricker dethär så måste du ge mig en femma.
- Nej. En femtioöring
Lång tystnad och otaliga försök senare, sätter jag mig och skriver ned konversationen demonstrativt, och menar:
- Drick nu, jag orkar inte skriva mera
Hon lutar sig fram för att läsa. Jag säger upprört:
- Sluta läs!
efter ytterliga diskussioner konstaterar jag ett faktum:
- Du är en tönt, vet du vet?

Sedan dricker hon. Smakar flera gånger till och med.
Och jag vann, tillslut.
(Hon skulle bara smaka en äcklig proteindrink med chokladsmak)

Konversation igen.

Jag tycker inte han är särskilt snygg.
Nej, han är inte särskilt speciell. Han har rak näsa liksom.
Haha. Klockren
Och så har han väl raka tänder också?

Jag har börjat tänka på vad jag säger. Nej, inte så. Jag menar. Roliga konverastioner jag har. Här var det dock inte jag som var rolig, utan min syster, Bella. Usch usch usch. Jag vill gå ner och dricka juice. Har nyss slumrat lite på sängen, typ sovit middag eller något, fast sent. För bara någon timme sedan tröck jag i mig en hel del pizza. Jag är mätt. Väldigt mätt.

Tidigare inlägg