Hehe
There's my man! Wow he's hot, right? I like his dog. Isn't it looking like a wolf or something? I remember this cold day in september (the 6th - yes he forget my birthday). I think he looks mad at the photo (Am I wrong?). That's strange, 'cause the only one who was supposted to be mad that day was me (of course). But I guess it doesn't matter - I'm not usually mad. So I wasn't that day either. Oh, you know why he was this mad? He's car was gone. Scary, uh? He got those sad eyes when he told me. I gave him a car of my naighbor's (there's a lot of cars in my area as you can see at the picture). Did I say he's my man? Sorry. That's a lie. We broke up today. It just don't worked out. You know, he lives in the USA and he's famous. I don't like to have all focus on me. That's what I told him. And, to be honest, I don't even know if he was sad. He already has a new girlfriend. But, does it look like I care? (I got a new one too)
Hehe. Vad fick jag det ifrån liksom? Bara sådär - eller nåt. Och jag drar till Oslo imorn. Ifall ni undrade tänkte jag (nu vet ni). På måndag ska jag jobba. Äntligen (jag menar det - pengar). Sen blev jag glad när jag träffade Anna, Annika och Elli idag. pling!
Svar: Tack =) Mm, det är ganska intressant. Samhället ställer mer krav på en idag än vad det gjorde för 100 år sedan. Så är det bara. Det är därför det finns mer människor idag som klassas som utvecklingsstörda än vad det gjorde förr.
Jag igen =) Tänkte bara tipsa om en bok. Vet ej om du är intresserad men jag chansar =) Om man är intresserad av folk som är annorlunda. Så vill jag rekomendera boken: En annorlunda barndom av Iris Johansson.
Handlar om en tjej med autism, som beskriver sin barndom. Hur det va att växa upp och utvecklas i takt med jämnåriga ingen visste vad det var för "fel" med henne. Den är skitbra. Man får verkligen en inblick i hennes liv, i hur hon tänker och varför hon gör som hon gör. Och hur andra ser på henne.
Ett litet tips bara =) Ha en bra dag!
Annemie: ja det är sant. Dumt att det ska vara så. Kul boktips. Jag läste faktiskt alldeles nyligen om någon bok om ett barn med autism. Sånt är intressant. Och det känns som att samhället ofta blundar för det. Jag ska kolla upp den där boken! Det tråkiga med sådana böcker är att de kan bli lite enformiga och trista om de inte är bra skrivna. Hur var språket och skrivstilen? Lång bok? Blev den seg? :)
