Blommigt och fint

Detta är modellen Lily Cole. Jag skulle bra gärna vilja ha hennes frisyr (och toppen). Vi har fått hem H&M-katalogen, som är smeckfull med vårinspiration. Jag längtar efter übersöta blommiga blusar och sommarskor. Men nu är det höst, och höst är bra. Och lila är snyggt (och en grå klänning jag sett på BIKBOK).

Skogen, förstås.

image452Skogen. Det är ett nytt projekt på jobbet som heter Skogen. Det är en tidning. En tidning för skogsbrukare, och andra skogintresserade skogmullar. Den heter skogen. På lunchen funderade vi ett tag på vad de kunde tänkas handla om. Vi hade massor av idéer: De trendigaste träden, hur man klär en årets julgran, vilken spraysort som är bäst när man ska fejka att en vanlig gran är en silvergran, vem som har den snyggaste skogen, repotage om en äkta skogsmulles vardag, megatest av Sveriges bästa timmerbilarna och så vidare. Frågan är bara hur man ska få kunderna att verkligen vilja köpa; kanske erbjuda de en halvårspremuneration på färska julgranar (en ny varannan månad)! Men då får man såklart se till att de levereras med första tidningen. Förstås. (när idéerna på redaktionen tar slut, kan de ju alltid köra "favorit i repris" från numret innan). Nej, men man kanske ska köpa en tidning?

Jag är morgontrött.

Imorse missade jag bussen, så duktig som jag var, ringde jag jobbet och talade om att jag skulle bli lite sen:
"Kan du säga att jag blir lite sen?"
"Nej, då måste du prata med henne personligen"
"Va? Aha"
Tystnad 30 sekunder. (okej, nästan)
"Asså.."
"Ahaa. Du skämtar!"
Hahaha. Det funkar inte att driva med mig på morgonen. Jag fattade ingenting.

På jobbet gick det skitsegt till en början. Jag var trött och skrattade mest. Sedan fick jag coachning, bytte samtalmanus och började mixa och trixa en massa. Och vips, så gick det super! Lägligt var ju att det var en tävling just då också. Så jag blev superpepp och körde värsta racet. (är man tävlingsmänniska, så är man). Jag vann "Sällskapresan". Lite kul sådär. I alla fall.


Lättare sagt än gjort

Det var lättare sagt än gjort. Jag trodde jag visste vilken pedal som var bromsen. Men icke sa nicke. Då hade jag stått stilla för länge sedan. Jag hade kanske börjat backa, till och med. Istället är min fot farligt nära gaspedalen. Men jag vågar inte. För jag har inte gått övningskörningskursen än. (och tänk om det är dåliga väglag som råder).

(Och ingen fattar någonting. För jag pratar om två saker samtidigt)

Kunskapsnivån på topp!

Wow. Jag gjorde alldeles nyss ett modetest på Expressen.se. Och gissa vad jag fick för resultat? 11 av 11. Jag blev helt chockad. Jag blev imponerad över mig själv. Det var visserligen inte svårt. Men. I alla fall. Jag tror jag ska börja göra sådana här test. Man blir glad, som när man får alla rätt på ett prov. Och det skadar ju aldrig.

(klicka på bilden för förstoring)

Hey jump!

Ännu en bild från när vi var i Forsmark. Tanken var den att vår fotograf skulle fånga oss på bild när vi hoppade, men det misslyckades hela tiden. Istället var det någon annan som lyckades plåta oss. Vi ser rätt komiska ut. Gissa vem jag är?!
(klicka på bilden för förstoring)

Risifrutti är väl nyttigt?

"Risifrutti? Men det är ju inte nyttigt."
"Är det inte? Vadå, det innehåller ju bara ris typ. Det borde ju vara nyttigt."
"Nej, det innehåller typ bara socker?"

Alltså, va? Sen när blev risifrutti dietkost?


Stellas adidas

Jag måste bara säga att Stellas adidas-kollektion är superhäftig. T.ex. överdelen på bilden här bredvid (klicka för förstoring) är helt underbart snygg. Den vill jag ha! Shortsen är kanske inte gympashortsen nr 1, i min värld, men vad spelar det för roll, söta var de i alla fall. Man måste ju inte nödvändigtvis gympa i de!

PS. Kul att så många varit inne på min blogg.

Vi kulor, i en kulpåse

Vi var som kulorna i en kulpåse. Du tyckte dig ha så många. Så många att du till och med gav bort dina allra finaste. Du skrattade och delade glatt ut de. Sedan, försent, insåg du att du inte längre kunde vara med när de andra spelade kula. Ingen ville ha dina fula kulor. Du hade förlorat. Du kom sist. Men förstod du det själv? Insåg du ditt misstag?

Shopping wiho

Innan jag började jobba idag sprang jag runt på stan med Bella. Jag har letat efter en jacka i evigheter, och nu pallade jag inte längre. Så jag köpte en (som jag tyckte passade hyfsat). Den var inte världens finaste. Men den var varm, riktigt varm. Jag kommer inte frysa i vinter, och dessutom blev plånboken desto gladare (än om jag satsat på den finaste, dyraste). Hur som helst köpte jag också ett coolt halsband, och en väska (jättelik den jag sett på h&m - men som bara fanns på itnernet) på Glitter - som förövrigt har blivit asfint! Sen köpte jag saltvattenspray också. Fråga mig inte varför. Kul grej bara. typ.

JOBBigt värre

Idag har jag jobbat. Sjukt länge. Och ingenting fungerade. Jag blev sur. Tillslut. Jag var glad och positiv i 2 timmar och 55 minuter. Sedan blev jag sur. Tre timmar. Jag pallade inte tre timmar, utan att kunna sälja någonting. Sedan fixade det sig, och jag började sälja, och blev sådär envis som jag alltid brukar vara. Sista timmen insåg jag att jag skulle bli sämst om jag inte sålde en till innan jag slutade. Så fast vi egentligen redan lutat och min kusin väntade på ig, vägrade jag logga ut. "Ett samtal" sa jag "jag ska sälja en till". Så jag gav mig inte. Han köpte. Efter många om och men. Och han svor och menade att jag var en riktigt bra säljare, i accepten (delen som de spelar in - och som lyssnas av). Så nu ska de veta att jag har kämpat. Tur för mig. (och honom - annars hade jag lackat)


Idag, vill jag

Jag har läst ut Stolthet och fördom nu, på svenska. (snart ska jag börja läsa en klassiker på engelska). Den var bra. I la-la-la-la-like it. Lite småsöt berättele sådär. Känner mig dock rätt komiskt när jag sitter och skrattar för mig själv.

Hur som helst. Jag vill ha sådant hår som Angelina Jolie har på bilden, i någon film hon är med i. Helt sjukt snyggt. (fast jag undrar just hur jag skulle se ut i det!)
(Klicka för större bild)
.

Igår var en bra dag

En helt underbart skön lördag. Inget jobb. Bara mys. Jag älskar hösten. Jag var barnvakt. Nästan hela dagen (och kvällen). Jag och Paulina gungade och hoppade hopprep tillsammans (ni vet när båda hoppar i samma hopprep, fast bara en vevar). Hon gjorde en skattkarta till mig och jag fick leta bokstäver över hela huset. Hon är världens sötaste. Sedan gräddade vi våfflor hela kvällen. 
Och förresten, påminn mig om att låna en ny engelsk klassiker på biblioteket på måndag. Jag läser Jane Austens Stolthet och fördom på svenska. Den är rätt komplicerad. Man måste verkligen vara koncentrerad för att hänga med. Gissa hur det går när jag ska läsa en av hennes böcker på engelska? Bad combination.

Och va? Det var någon som lämnade en kommentar om size 0. Länka gärna till en blogg så att jag kan läsa eventuella kommentarer! :)


nej.

Apa. Bäver.

Jag bryr mig inte.
Det finns inga argument.
Jag bryr mig inte i alla fall.

Som en kylskåpsmagnet

Jag känner mig som en kylskåpsmagnet (eller en jon) i ett obalanserad magnetiskt fält. Jag dras åt alla möjliga håll. Och ibland känns det som att jag är på ett sjukhus, där det råder allmänt kaos på grund av en dödlig epedimi som härskar. Alla är vi smittade. Jag vill gråta. För jag vill inte vara på ett sjukhus, för jag är ingen bra läkare.

Jag lär mig aldrig

Jag lär mig aldrig. Varje gång gör jag samma misstag. Och sedan håller jag på att spricka. Eller min mage. Även fast jag är proppmätt så tar jag lite till, bara för att jag tror att jag ska bli mättare längre då. Men så är det inte, och så kommer det aldrig att bli. Man får bara magknip så att man tror man ska dö, och så blir man skitnödig (min mormor har sagt att om man blir skitnödig inom en timme efter att man ätit, så har man ätit för mycket). Jag äter ofta för mycket. Och jag lär mig aldrig.

Gymnasiemässan

image444
Idag ska jag prata om Natur på vår skola, på gymnasiemässan. Det ska bli riktigt kul. Vi kommer ha stora, fula Rosendals-tröjor i storlek L, typ. Men det är okej. Sen ska jag skynda till jobbet, och bli superstressad.

Frost-varning

Imorse när jag gick till skolan var det frost på marken. Jag ville låtsas som att jag inte såg det, men jag kunde inte hålla mig. "Det är frost". Ja, det var inte bara jag som såg det. Alla visste det redan. Och jag som ignorerat det faktum att jag behöver en ny vinterjacka. Jag vill fortfarande ha den från Mango (funderar helt seriöst på att ringa dit och fråga om den finns kvar - och eventuellt lägga undan den).

Dessutom är mitt hår blött och slitet.


Prinsessa med magknip

image443Checka in snyggingbilden på mig från när vi var i Forsmark. Härligt att jag kommer med en egen pose när det gäller dagens outfit (även fast det var ett par veckor sedan). Men en del tycker jag ser ut som en isprinsessa. Och ja, det är väl så jag ser ut då. Det kan tänkas bero på att jag faktiskt är släkt med en kung. (Det är sant). Jag har liksom det kungliga blodet i mig, och vissa gånger visar det sig för omgivningen helt enkelt. (Det kan hända att de som sa att jag såg ut som en isprinsessa bara utryckte sig klumpigt, och egentligen menade på balettdansös. Fast deras misstag kan ju inte jag ta på mig förstås. Nu vet ni i alla fall att jag är prinsessa).
   Jag har magknip (ni vet ju att prinsessor är känsliga för sådant. De känner ärtor genom massa madrasser och så..). Jag orkar inte med det. Det gör så sjukt ont. Och jag som måste lära mig alla existerande argument för att vi ska behålla kärnkraften till imorgon. Dessutom gick det sämst på jobbet (fast det var skitkul i alla fall).

Skohalka (och blogglänk!)

En sak är knepig med mina nya skor: Varje gång jag svänger halkar jag (eller om jag går för snabbt, så jag mister kontrollen). Klacken är ungefär lika stor som en tärning. Bara en liten kub. Och så fort jag inte trampar exakt, mitt på den, slinter foten till och jag ramlar - nästan (har inte fallit pladask ännu). Det är dels pinsamt: alla skrattar åt mig men också farligt (ja, faktiskt). Jag har ännu inte kommit på en rimlig lösning för att åtgärda problemet. (Däremot har jag hittat en halvt godkänd vinterjacka, som kanske inhandlas imorgon).

Nu till det vesäntliga i detta inlägg. Jag är med i en tävling på LOLITA-bloggen. Man kan vinna en goodiebag. Även fast jag nästan aldrig vinner något, så är jag väl med då. Jag gillar verkligen hennes blogg: skitfina bilder och kollage. (Och minns jag rätt har vi dessutom samma namn - eller jag vet inte. Det kan hända att jag är helt virrig förstås).
Klicka på bilden för att komma till tävlingen. (Fast jag blir sur om du vinner)


Birthday.se

Jag har en ny favoritsida. Birthday.se. Men jag förstår inte riktigt. Man måste alltså inte vara medlem för att synas där? Min lillasyster finns inte. Men min mamma finns med, och min mormor. Och det är inte så att de skulle gå in och registrera sig. Intressant var i alla fall att jag är 6 255 dagar gammal. Inte så värst. Jag funderar bara på vad jag pysslat med under alla dessa dagar. Idag har jag i alla fall plattat håret. Spikrakt är det. Nästan. Och nu ska jag skriva dagbok. Har blivit så dålig på det.


Vattenläcka på ingång?

image441
Det här är läskigt. Kan du få tjejen att börja snurra åt ett annat håll? Jag hittade den här. Man måste kolla riktigt länge. Och får inte lacka ur.

Okej. Kaos. Det är vattenläcka i alla våra grannars hus. (Vi bor i en radhuslänga på fyra hus. Mamma och pappa är i Stockholm och svarar inte på mobilerna. Dessutom så gick Macke just till ICA. Vad ska jag göra om det börjar spruta vatten? (Fast jag tror de har stängt av vattnet redan).

Jag borde göra skolarbeten. Det gick skit på jobbet igår.

Och nej! Det låter som det sprutar vatten där nere! Det här inte kul. Inte det minsta. Jag vill inte vara med längre.

Mamma Mu och jag

Det är inge' kul idag
Jag mår bara illa
Det är inge' kul idag
Jag mår bara illa
Vissa dagar önskar jag
Vissa dagar önskar jag
Att jag var nån' annan.



Jag älskar Mamma Mu (Jag minns fortfarande!)

Bort

image440
Jag åker nu.
Det spelar ingen roll vad ni säger.

Om jag flyr, så flyger jag med lätta vingar. Bort.

typ

Idag skrev Annika och jag en saga på fysiken. Den var ganska sorglig, och handlade om en nöt. En pojknöt. Han var misslyckad. Och imorgon ska jag jobba. Och det ska Annika också. Och jag vet inte om jag pallar. fast det gör jag i alla fall. Men. (Mitt humör är fortfarande halvgrinigt. Eller, inuti. All gråt är kvar där). Jag vet inte om jag vill längre. (Fast jag vill ha pengar).


Och den här bilden är, på tal om ingenting, hur söt som helst.
Och jag ska sova nu. Och skriva lite. Och.

Jag hör dig.

Ett kort konstaterande: Vissa människor glömmer att vi kan höra allt innan de lägger på (vi ska helst inte lägga på innan kunden gjort det. Samtidigt har jag fått höra att det inte finns någon säljare som har moral? - Jo!). "Drömresan, äh. Kyss mig i arslet!" Nej tack?

Paljetter? Nja..

Jag köpte vinterskor idag. I alla fall. Och testade en svart vinterjacka på barnavdelning (inte dunjacka dock), men jag gillade inte paljetterna på ryggen och strutkragen. Det var inte helt min stil. Så det blev inget. (Finns det barnjackor utan paljetter, eller jackor i ministorlekar någonstans?)

Tack, för att du inte bryr dig. (ingen kommer ge mig tips på vinterjackor!)

Bara en pepparkaka

image437Skulle ingen kunna ge mig en pepparkaka? Jag skulle så hemskt gärna vilja ha en. Jag som har varit ledsen och allt idag. Och jag som säljer för sossarna, fast jag inte vill. Och jag som längtar till jul, fast jag inte har någon vinterjacka. Jag vill så gärna ha en pepparkaka. inget mer. (inget mindre. En pepparkaka. ♥

Jag tror jag har en peng

Jag känner mig dum. Jag är dum. Ibland.
Sedan är jag naiv också. Ja, precis som ett litet barn.

Som att Jag kramar en sten i handen, och tycker mig se att den har förvandlats till en tia. Sedan är jag så stolt över att den är min. Bara min. Jag inser inte ens mitt misstag. Jag förstår inte att det faktiskt inte hände något. Jag tror att min sten har förvandlats, till en peng, en guldpeng. (om den så vore i silver).

Helst av allt.

image438Helst av allt ville jag bara sätta mig ner och gråta. Eller lägga mig på min säng, som inte fanns där, borra ner huvudet i överkastet och vara borta. Helt borta från allt runt omkring mig. Det började som en klump. Jag vill gråta, men jag bet ihop. Jag var inte sur, bara ledsen. Sedan fick jag massa skit. Och när jag sa att det räckte, att det bara blev för mycket, brast det. Nästan. Jag pratade i telefon och jag trodde jag skulle börja grina, på riktigt. Men det gick ju inte. Det gick bara inte. Jag svalde helt enkelt bara allt. Det var värre än att svälja den största av alla omega3-tabletter, om man hatar fisk. Men jag gjorde det, gång på gång. Altt var bara sämst. Jag ville inte att det skulle vara några förändringar. Jag ville att allt bara skulle vara precis som vanligt. Kan vi spola tillbaka? lite snabbt bara. (det hade varit riktigt skönt att bara gråta ut).

(fattar du inte?)

Bara för att varje mening består av ord. Ord består av stavelser. Och stavelser av bokstäver. Bokstäver. Rätt upp och ned. inte upp och ned. (Jag kan läsa upp och ned). Men bara sådär konstigt uppradade. Stelt, men livligt också, ibland, beroende på ordning. Vissa är sparsamma med de. Andra sprider de omkring sig var de än går fram. Men bara för att jag säger de. För att det blir ord av mina tankar. Bara för det. Så. Så vet jag inte. Ingenting. Nej. Eller jo. Allt och inget. Okej. Kan inte du bara vara tyst? (jag vill tänka ifred)

» PS. Kolla in dethär inlägget! (Jag har uppdaterat  äntligen)

Jag kopplar.. Fysik

Den här bilden kopplar jag samman med fysik. När jag och Alex råpluggade inför fysikA-slutprovet innan sommarlovet. Och fysikA kopplar jag till fysikB. FysikB kopplar jag till.. Till ingen vart. Slut. Stopp. Inget mer. Bara tomt. Vitt som i kemiblocket (innan jag antecknat). Och jag orkar inte mera. Mamma lärde mig allt i fysikA. Nu pallar jag inte längre. Finito. Okej. Bara slut. Där.

Lucia snart?

Luciasånger och julsånger. Och solen skiner och det är klarblå himmel. Och det är ingen bra match, ingen lyckad kombination. men ändå står vi där, uppradade, och sjunger. Jul, jul, strålande jul. Så fel, men samtidigt. För bara någon dag sedan snöade det ju faktiskt. Det är smällar man får ta , det här. Om vi ska hinna kalrt till jul måste vi börja nu. Typ.

Har Keira dunjacka?

image433
Keira klär sig fint. (Jag vill ha alla kläderna!)

Jag har fortfarande ett problem. Jag hittar ingen vinterjacka som passar. Jag vill ha en dunjacka. Och nej, den ska inte sitta tajt och vara figursydd, men jag hittar ändå ingen. Inte ens XXS passar. Jag börjar bli desperat. Checkade in Stadiums barnavdelning igår. Det fanns bara korta, vita dunjackor med kursiv silvertext. Det var inte sådana jag var ute efter. Direkt. Har någon sett fina barnjackor någonstans?

Kaos.

Fritt fall

Idag hände det en kul sak i skolan. Eller egentligen var det inte kul. Mer komiskt. Vi var på väg till kemin och Elinor tappar sin miniräknare. Nej, inte bara tappar. Den slinter, från ett av de översta trappstegen på fjärde våningen och landar en våning längre ned, i stentrapporna. På väg ner mot plan 2. OCH den fungerar. Fast den blev lite kantstött. Ellinor blev sur. Inte. Hon skrattade.

Knäppt

Knäppt. Väldigt knäppt. Förvirrande. Magen pirrar. Varför är jag nervös?
I alla fall så är jag väldigt glad för att jag lyckats få ett slut på min novell. Ett rätt bra slut faktiskt. Om man fattar grejen. Men jag måste erkänna att jag inte riktigt fattade det själv först.

Igår hade jag tur på jobbet. Jag slapp sälja lotter.
i alla fall.
Tack vare min kusin, som skulle medlyssna.
Tur.

Det snöar

Jag vill inte se det. Jag vill inte se att det snöar. Men det gör jag, För det snöar faktiskt. Klistrad mot den iskalla fönsterrutan stirrar jag ut över skolgården, medan dessa minisnöflingor korsar min blick. Den enda värmen kommer ifrån det kokheta elementet, i knähöjd. Jag fryser. Och jag vill ha höst. Inte vinter.

PS. Är det officiellt sett vinter nu? Nej? Det är ju bara oktober..

Jag hittar inte

Jag är så arg att jag abra vill gråta. Jag orkar itne. Jag vill inte. Men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig som ett barn som har tappat bort sin mamma, mitt bland massa främmande människor på en enorm stormarknad, och tillsut bara sätter sig ned och gråter. Fast samtidigt, samtidigt är det lilla barnet som står där, så nöjd. Så nöjd med tillvaron. Men människorna runt omkring sig, som den faktiskt lärt känna. Men barnet är på fel plats vid fel tidpunkt. Hon skulle aldrig ha befunnit sig där. Det är i fel butik. Men, med rätt människor.

En fråga bara..

En dum fråga bara:
Varför pluggar inte jag fysik när jag ska jobba imorgon, har fysikprov på fredag, och den enda möjligheten för mig att få ett lyckligt slut på denna hemska saga är att sätta mig ner och lära mig allt nu?

Dumma frågor ger dumma svar. Alternativt: inga svar alls. (beroende på antalet läsare)

Utbildning och..

Jag har fortfarande ont i min tunga. Jag brände mig på tungspetsen när jag skulle dricka kokhet vattenchoklad. Det gör faktiskt ont. På tal om choklad har vi fått det på jobbet nu också. Och på tal om jobbet gick jag en utbildning idag. Jag ska byta till en annan avdelning, och sälja lotter. Hela grejen verkar superbra. Dessutom får vi nu i början nästan dubbelt så hög grundlön än tidigare. Det är bara en kugge. Företaget ägs av Socialdemokraterna, och vinstpengarna går bland annat till utbildning av folk inom SSU. Och, sen när skulle jag sälja något från Sossarna? Dethär blir knepigt. Ska fundera på hur jag ska göra till imorgon...


Hur som helst, ifall någon undrade så är jag fortfarande på jakt efter en häftig midjekjol. Ashleys är skitfin. Hon klär ju sig sjukt snyggt. (Hela Outfiten är underbar). Skorna får lätt tio poäng. Den söta lilla väskan också. OCH klockan. Men vart ska jag hitta kjolar? (Alla människor har ju underbart söta kjolar jämt och ständigt, men jag hittar aldrig några).

MK Olsen

Jag bara älskar det här kollaget. Båda systrarna Ashley har en skön avslappnad stil, som samtidigt är skitsnygg. (Men vissa gånger ser det helt spårat ut, fast det är okej - de har fått lite storhetsvansinne, och tror sig klä i allt, eller nåt). Men de har mysoutfits, ofta. Förresten. Jag måste hitta ett par vinterskor och en varm vinterjacka. (Egentligen skulle jag vilja ha den jag såg på Mango, i Stockholm, men det blir liksom aldrig av att jag åker dit, och dessutom lär den inte finnas kvar - palla besviklesen om jag drar dit för att upptäcka det). Så, snygg dunjacka (inte alltför figursydd, direkt) i min storlek sökes. Helt inte svar (Gärna marinblå eller grå.).

image430
Grr.

jag tycker om dig i alla fall

cattis! säger:

hahaha

cattis! säger:

du tycker jag är konstig

cattis! säger:

men vet du vad?

.samuel säger:

nää

cattis! säger:

JAG TYCKER OM DIG ÄNDÅ!

.samuel säger:

jahaja

cattis! säger:

hahaha jag tycker om dig jättemkt

cattis! säger:

vad göör du?


Jag måste bara tillägga att jag är konstigt sprallig idag. Helt hyper. Jag vill bara skratta jättejättemycket och säga: "hejhejhejhejhejhejhejhejhejhej". Eller något. hejhej.
PS (min nya parentesgrej). Han, Samuel, är min kusin. Han är van.


kärlek och bofinkar

På fredag har jag på fysikprov. Och på torsdag ska jag jobba. Det innebär att jag har en dag på mig att plugga. Inser någon problemet? Grejen är bara den att jag tycker fysik är hemskt tråkigt. Och därför skriver jag på min novell istället. En kompis konstaterar och sammanfattar:

Magne säger:

i see. du vil heller sette deg ned å skrive om kjærlighet og Bokfinker


För att tycka det är kul måste man ha läst min novell. Jag dör av skratt. Fast jag skrattar i magen, med munnen stängd, för alla här hemma har gått och lagt sig.


PS. Arg

image429Ibland blir jag så arg. Jag blir riktigt upprörd. Då skriver jag med CAPS LOCK. Jag bara kokar över. Är du dum i huvudet? Du kan inte behandla mig precis hur som helst? Vad håller du på med? SLUTA. Du är helt sjuk. Helt sjuk och helt DUM I HUVUDET. Körd, blåst. Kalla det var du vill. Men man gör bara inte så. Du kan inte säga åt mig vad jag ska göra. Vi är inte ens kompisar. GÖR DET SJÄLV. JAG SKITER I.

PS. Ledsen, men jag måste bara skriva av mig ilskan.
PS.2. Jag vill väldigt gärna ha den där väskan. Den är från Åhlens och kostar 995 kronor. Dessvärre råkar jag inte ha en tusenlapp till övers sådär bara, så jag struntar nog i den. Eller nåt.

utforskning Forsmark

image436Idag var vi i Forsmark med klassen. Jag och Ellinor sov på bussgolvet påväg dit (det tog en och en halv timme!). Sedan åkte vi med en buss under jorden. 50 meter under havet, var vi, men hade bara fem meter vatten ovanför våra huvud. Vi gick runt i fula vita hjälmar, så att det såg ut som att vi hade två huvud. Och jag såg dessutom ut som en galen frilansjournalist. Jag skrev som bara den, och fett snabbt, även fast jag kunde allt redan. Men det var fett mys. Och väl tillbaka drog jag på stan med Mary. (Jag köpte en tröja från Gina. Den var inte fin, men den blev).

(Ellinor är fett söt!)

Today.

Idag gick det jättebra på jobbet. Bäst någonsin, faktiskt. Känns så otroligt sköänt. Sålde femton stycken, på fyra timmar, vilket innebär en timlön på 187,50 kr. Det känns fett värt. Dessutom hade jag asroligt (en kund sa att jag lät som en präst, för det ekade så mycket). Jag var envis som tusen Cattisar och det lönade sig ju. Jag sålde som smör, i solsken. Egentligen borde jag spela piano, men jag tror jag ska gå och lägga mig istället. LÄnge sedan jag sov ordentligt. Faktiskt.

Bajsa på dig

Bajsa på dig. Skit på dig. Kan du inte bara skita på dig. Eller bajsa snett på toan, så att du sätter dig i smeten och dina byxor blir bruna och kletiga. Eller kissa på dig, så att alla på stan vänder sig om och skrattar åt dig. För att du är så sämst. Så dålig på att komma ihåg att gå på toaletten. Kan inte alla ni bara bajsa på er? Nej, sluta. Sluta nu bara.

PS. Ingen har tvingat dig att läsa.

Hej glad.

Jag har börjat på två noveller. Den bästa heter Hej. Eller jag tror den ska heta det. Fast jag har inte bestämt mig helt än. Jag är glad. Glad för att jag har fått pengar, (en halv tusing), i efterskottspresent. Glad för att jag har plattat mitt hår. Även fast det ser snudd på tokigt ut. Och glad för.. För glad. äsch. Jag orkar inte. Ska skriva nu.


Världens bästa fotbollsspelare

Jag kan inte rå för det, men jag kan bara inte gilla Milan. Kaka borde spela någon annanstans, bara inte i Milan. Men han är en grym fotbollsspelare - utnämnd till världen bästa. And, he belongs to Jesus! (klicka på bilden för förstoring)

Som vanligt

Först hade jag ont i halsen. Sen fick jag ont i örat, i vänster öra. I höger hals och vänster öra. Alltså, nej. Jag har inte två halsar. Men det gjorde ont på höger sida i halsen. Det gör det fortfarande. men i höger öra istället. Det är knäppt. Ska jag aldrig bli frisk eller?

Efter jobbet åkte jag till Ellinor och myste. Några tjejer var vi, och vi firade henne födelsedag! Vi år och åt och åt och åt. (Och min mage överlevde!). Och det var supergott och supermysigt. Och nu är jag trött. Och nu har jag massa inspiration till min novell. Fast den är spårad, och vrickad, och.. Och allt är precis som vanligt igen. Det blir precis som när jag alltid skriver. Och det känns tryggt. Fast, förvirrat, som vanligt.

Hicka!

Jag har hicka. Sådan där jobbig hicka, som inte vill ge sig ens om man ställer sig upp och ned, och sväljer tio gånger. En sån hicka som, efter att den äntligen har gått över, ligger kvar i halsen, sådär riktigt obehagligt, så att man helst bara vill rapa upp den, lite snabbt sådär (men det går inte). En sak är rätt skön, och det är att jag inte har hicka så ofta. På högstadiet hade jag t.ex. hicka varenda lunch i minst ett år i sträck. Det var konstigt. Och komiskt (och lite jobbigt). Dumt att jag inte kontaktade Guiness rekordbok. Jag hade ju lätt kommit med där. Det kan ju inte vara många som har haft regelbunden hicka i ett år i sträck, va? Nej, nu vill jag inte hicka mer.


Förlustens ego

Det finns de, som är så medvetna om sin förlust, att istället för att erkänna den, pekar på motståndarens brister. Ljuger domaren rätt upp i ansiktet. I ett desperat försök att hålla sin stötta ära vid liv, i ett klumpigt förök att blåsa bort dammet från sin stolthets klädnad. Men skammen de bär på, som de själva valt, följer med, och tynger ned stegen. Det hejdar de. Sluter de. Till egon. Inbilskna egon.


Heia brann!

Brann är Bergens fotbollslag. Bergen i Norge. Där min pappa kommer ifrån, ni vet. De tog i alla fall serieguldet, (eller kommer ta?!). Det var lite kul sådär. En annan sak som är mycket kul är denhär fans-videon. (Den är fett med spårad i början). Sean börjar de sjunga "Heia Brann", och den är helt underbar. Jag bara älskar bergensarnas dialekt. Underbart. Fattar ni något? Haha. Jag är så van, så jag tänker inte på det. Ni tycker säkert det låter som att de har gröt i munnen eller nåt. (När min kusin var här stod mina kompisar som nollor och fattade inte ett skit, fast han itne ens snackade snabbt, som han brukar).


Check it out! Våre hjerter stååår i Brann.

Novell då.

Jag ska skriva en novell. Den ska vara åtta sidor lång. Helst. Problemet är inte det att jag inte vet vad jag ska skriva om. Problemet är att jag har så många idéer att jag inte vet vad jag ska börja med. Undrar just hur det blir. Om jag ens får plats med alltihop, på åtta sidor. Litterär Gestaltning är jättekul. Tidskrävande. Men är det något jag vill göra, så är det ju att skriva. Nu ska jag fortsätta. Eller börja, menar jag.

Effektiv magsmärta

Idag har jag varit duktig. Och effektiv. Fram till nu. Eller ja. Delvis i alla fall. Efter kören stannade jag en stund i skolan med Annika, och svarade på instuderingsfrågorna i Biologi. Det gick supersnabbt, och jag kände mig skitduktig, och hypereffektiv (möjligen var det här tillfället det enda under hela dagen som jag var en smula effektiv, men i alla fall. Det bättrar på helhetsintrycket ju). Sedan skyndade jag hem, och kände mig riktigt riktigt duktig.

Men en dålig sak hände idag. Det var på lunchen. Först åt jag en massa mat (det var supergott!). Och sen åt jag ännu mera mat, fast jag var mätt. Efter det så dukade vi fram fruktcoctail och massor av frukt, istället för tårta, för att fira Ellinors födelsedag. Och jag åt massa, för jag älskar frukt. Resultat blev att jag låg däckad under hela matten (ja, jag somnade faktiskt på riktigt), för att jag höll på dö av magsmärtorna. Det skar som knivar i magen. Jag tror inte alls fick plats, och fick någon hemsk illusion om barnen i Afrika, där magarna spräcktes för att de åt mer än vad som fick plats (uuh. Ok, jag vet inte om det har hänt. Skräckscenario bara). Men ont gjorde det, minst ett par timmar efter maten...

Svenskaredovisning.

image426Idag hade vi svenskaredovisning. Vi skulle prata om upplysningen. Vi fick i förväg bestämma vilken målgrupp vi ville ha. Vi valde förskola (typ 6åringar). Det var ett misstag. Eller. Okej. Såhär gick det till. Vi hade hämtat 1000 kuddar från dramasalen, eftersom vi skulle sitta i en ring på golvet. Våra kära klasskamrater (som agerade - och förvandlades till - ungar) satte sig inte, trots vår klara uppmaning, varannan flicka, varannan pojke. Jag fick kraxa: "Var tysta nu barn", gång på gång. (Det funkade inte - Det finns inga sexårsgrupper på 40 pers). Det var jag som började prata. Och då gick det rätt bra. Nästan alla satt tysta och lyssnade. Sedann var det någon som frågade en fråga då och då, och kom med små spontana grejer, vilket funkade bra. Men sedan tröttnade dom. När Julia skulle snacka började de viska massa, så vi skyndade upp och började sträcka på oss. Efter det var det kaos. "Fröken han slår mig!" (varpå jag byter plats och de som satt bredvid mig börjar böla). Någon lipar och ropar "bajs, prutt!". De byter plats. "Jag vill sitta i frökens knä". Nej då blir det ju orättvist mot de andra barnen. Skriker att de vill höra en Bellman-historia (den var inpanerad sist!). De skickar lappar. Tillslut läser vi upp lappen högt "Får jag chans på fröken?". Det får vi ta senare, på rasten helt enkelt. Alla börjar lugna sig. Ingen vill höra om Bellmans liv. Bara jag som blir ledsen när Bellman dör. "Vi får ta resten en annan gång, nu är det rast" Puh. Resultat: Katastrof (eller något liknande).

Chocktillstånd.

Jag fick en chock nyss. Jag hade fått ett brev från Kultur i Uppsala Län, eller något. Det första jag ser när jag öppnar kuvertet är ett belopp: 950 kronor. Nej, tänker jag. Skit. piss. Jag måste ha missat någon bok som varit försenad, eller så är det för att jag inte har betalat boken jag tappat bort (mamma skulle ha gjort det). Det sista alternativet ströks fort. Mamma glömmer aldrig något sådant. Men strax kunde jag andas ut. Jag hade fått brev från skrivkursen. Och jag ska inte betala ett enda litet fjuttigt öre. Frågan är bara vem jag ska ge räkningen till nu då - när min gamla svenskalärare slutat?

Min hals är trasig

Min hals gör ont. Den är trasig. Någon har pajat den i smyg. Utan att säga något. Ja, helt okänsligt bara förstört min dyrbara telefonförsäljar-hals sådär utan vidare. Fegt, kan tyckas. Töntigt, kan påpekas. Förargligt, kan konstateras. Oturligt, skrivas upp. Men min hals gör fortfarande ont. Ondare och ondare. Och den är trasig.

(Någon som har laktosfri youghurt hemma?)


WC-skyltar

image422Skyltar. Någon har satt WC-skyltar på samtliga toaletter på vår skola. Varför vet jag inte. Men lite stör det mig att det numera ser ut som ett köpcentrum, och inte en hemtrevlig skola. (Vem hittar inte till toaletten?). Kanhända är det för att ettorna är vilsna och behöver vägledning (de hade ju trots allt lägre intagningspoäng än oss - haha. jag skojade!). Men vadå? WC-skyltar, vad är grejen?

PS. det är inte sådana där fina med pottor på, som gamla tanter har hemma hos sig, utan tråkiga, opersonliga skyltar, vars enda dekoration är just dessa två bokstäver: WC. Inget mer, inget mindre (förutom kanske en ram runt)

RSS 2.0