CATHARINA

Helst av allt ville jag bara sätta mig ner och gråta. Eller lägga mig på min säng, som inte fanns där, borra ner huvudet i överkastet och vara borta. Helt borta från allt runt omkring mig. Det började som en klump. Jag vill gråta, men jag bet ihop. Jag var inte sur, bara ledsen. Sedan fick jag massa skit. Och när jag sa att det räckte, att det bara blev för mycket, brast det. Nästan. Jag pratade i telefon och jag trodde jag skulle börja grina, på riktigt. Men det gick ju inte. Det gick bara inte. Jag svalde helt enkelt bara allt. Det var värre än att svälja den största av alla omega3-tabletter, om man hatar fisk. Men jag gjorde det, gång på gång. Altt var bara sämst. Jag ville inte att det skulle vara några förändringar. Jag ville att allt bara skulle vara precis som vanligt. Kan vi spola tillbaka? lite snabbt bara. (det hade varit riktigt skönt att bara gråta ut).