Jag tror jag har en peng

Jag känner mig dum. Jag är dum. Ibland.
Sedan är jag naiv också. Ja, precis som ett litet barn.

Som att Jag kramar en sten i handen, och tycker mig se att den har förvandlats till en tia. Sedan är jag så stolt över att den är min. Bara min. Jag inser inte ens mitt misstag. Jag förstår inte att det faktiskt inte hände något. Jag tror att min sten har förvandlats, till en peng, en guldpeng. (om den så vore i silver).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0