Jag hittar inte
Jag är så arg att jag abra vill gråta. Jag orkar itne. Jag vill inte. Men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner mig som ett barn som har tappat bort sin mamma, mitt bland massa främmande människor på en enorm stormarknad, och tillsut bara sätter sig ned och gråter. Fast samtidigt, samtidigt är det lilla barnet som står där, så nöjd. Så nöjd med tillvaron. Men människorna runt omkring sig, som den faktiskt lärt känna. Men barnet är på fel plats vid fel tidpunkt. Hon skulle aldrig ha befunnit sig där. Det är i fel butik. Men, med rätt människor.
Kommentarer
Trackback
