CATHARINA

Just nu håller jag på att rensa ut alla mina gamla lådor. Ska göra om i mitt rum. Har hittat massa gamla minnen. Bl.a. flera skolböcker från mellanstadiet. Kul.

Utdrag ur en berättelse jag skrev när jag var 11 år:
(OBS! Inga redigeringar. Troligtvis en del grammatikfel)

"... höra fågelungarnas första 'pip', höra skogen viska med vinden, och vissla, så det svävar med vinden, seglande på moln. Jag springer tillsammans med vinden till stranden, där jag hör vattnet skvalpa..."

"Jag går sakta med livets hemlighet klingande i öronen, från stranden. På vägen plockar jag en blomma. Jag känner friheten i mina händer. Stunden måste jag lämna, men känslan och minnet, det ska jag förvara väl."

"Jag tittar på blomman som jag tog på vägen hem, den har inte vissnat. Livets blomma vissnar aldrig, den lever. Naturen bär livets hemlighet, och den ska aldrig avslöjas, hur mycket jag än vill veta. Livet är en gåta"

Kommentar: Fantastiskt vackert, vilken gåva att skriva så!  (gissa om jag var stolt?!)


Några av mina dikter (också från när jag gick i fyran):

Landet bortom allt
Det finns där borta
som i en dröm
Det du vill ska finnas,
finns
Det du vill ska vara,
är
Det du tror,
finns, är och får vara
Så är det med Landet bortom allt,
det finns där om du tror det.


Jag står mitt ibland dem
Men de ser mig inte
Jag ropar på dem
Men de hör mig inte
Jag frågar dem
Men de svarar inte
Vad är jag värd?


Hihi, roligt med gamla minnen.
Min lärare skrev på baksidan av skrivboken: Lycka till i classe francaise och fortsätt att skriva dina vackra dikter. Trevlig sommar.
Och på kortet vi fick när vi slutade: Cattis, hon nog författare ska bli, hoppas skrivklådan står henne bi!

Det var då det.