CATHARINA

Jag känner det på mig. Jag vet det nästan. Vinden viskar det ljudlöst i mitt öra. Drömmer mig bort, önskar. Ja, ibland skapar jag en egen värld inom mig. Blomstrande ljuvlig, där inga bekymmer tar plats. Vänner. Frihet. Drömmar. Orden skapar en rimmande poesi, där fantasin tar överhand, och minnena väcks till liv. Förra sommaren. Tänk om den kommande blir ännu bättre. Precis som jag hoppas. Det blir det vad man gör det till. Tror jag.
Det senaste dygnet har jag inte gjort annat än tryckt i mig chokladmuffins (och smet). Ja, jag är svag för chokladmuffins. Det är det godaste som finns, och man tröttnar aldrig. Funderar på att gå ner och göra några till. Det känns som att det är sommarlov redan. Tidlösheten smyger sig inpå, och man bryr sig inte om klockan. Man bara njuter och är. Så underbart.