Filosofi och andra bekymmer

Vissa dagar försvinner bara. Utan att man märker det suddas de sakta bort från ens minne. Minnena finns bara där, någon gång ibland med svaga konturer, som på en mycket gammal teckning. Andra dagar bara fastnar. Sitter där, år ut, och år in. Man minns, utan att det tycks ha någon betydelse. Obetydliga småsaker, som man kan le åt i efterhand. Men varför fösvinner då så mycket roligt? Man skrattar åt det, men nästa dag är det ändå försvunnet. Borta. Ingen kan hitta det.

Exakt just nu i denna stund kom min kära lillasyster in med en påse fylld med smarrigt godis. Närmare bestämt en kilo, tror jag! SÅ nu sitter en annan och ignorerar de ringande varningsklockarona i huvudet som sjunger om tandläkarens optimala kostråd. Dessvärre har jag kommit in i en dålig period då jag bara äter och äter och äter och äter. Hela tiden, vart jag än är, letar jag efter mat. Det är något sjukligt över det hela.

Veckorna efter påsklovet kommer nog större delen av vår klass lida av psykiska störningar, på grund av alla prov och inlämningsuppgifter. Jag är rädd att vi kommer flippa ur totalt. Förhoppningsvis överlever vi.Det är inte långt kvar till sommarlovet, nej det är det inte. Hej, optimist! ciao

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0