CATHARINA

Igår på simskolan träffade jag en liten, supergullig tjej. Hon babblade på hur mycket som helst. Förstod knappt vad hon fick allt ifrån. Men det var rätt roligt

"Hej. Vad heter du?"
"Catharina"
"Jaha..."

lite senare:
"Men vad heter du?"
"Kommer du inte ihåg?! Catharina heter jag"

efter det sa hon mitt namn heela tiden. Typ "Mamma, det här är Catharina". "Det kanske inte Catharina förstår", "Vet du, Catharina..."medans mamman förläget tittade ner. De verkade väldigt olika, mor och dotter.

"Vart ska du åka nu?"
"Jag ska åka hem. Du då?"
"Jag ska åka till mina systrar"
"Vad kul!"
"Vem bor du med?"
"Med min mamma och pappa"

"Jahaaa, jag trodde du bodde med din pojkvän!"

Sötaste ungen ever. Hon stod och babblade med mig ända tills jag var tvungen att springa till bussen. Till och med i hallen. Hon: "Jag såg ett par jättefina skor här innan. Men nu är de borta. Tror du de som hade de har gått hem, eller tror du tjuvarna har tagit de?". Gulligaste filosofen ever. Visst?!