CATHARINA

Vissa dagar är inte som andra. Man känner det i luften. Tillbaka i skolan möts man förstås av leende drömmare, men också människor med dyster uppsyn och ledsna ögon. Man döljer något bakom en mur, en fasad. Vissa människor har stela leenden, där inte en enda solstråle kan leta sig igenom den täta muren för att man ska kunna förstå vidden av problemet. Några människor ser plågsamt sårbara ut. De gör knappt ett försök till att dölja det. Man blir rädd för att visa ömhet. Fast egentligen bryr man sig. Man hör i tystnaden. Som rop på hjälp.

Sista påsklovsdagen satt och solade på altanen på vår baksida. Det kändes precis som att jag hade sommarlov. För ett ögonblick trodde jag det också. Allt kändes precis så bra det kunde vara,  under en stekande sol på en klarblå himmel, sittandes i en blå solstol med randig dyna.
Under påsklovet  läste jag ut "Andra sommaren" inatt. Där Lenas hjärta krossas i den värsta mardrömmen man kan tänka sig. Tidigare under lovet läste jag den första boken i serien "Systrar i jeans". Verkligen en rekommenderad bok. Jag älskar hela serien. Grym författare. Fångar verkligen känslan. Man dras med i boken, särskilt känslomässigt.