Tussilagon vid vägkanten
Ibland blir jag överestet. Ja, det blir jag. Jag älskar blombilder. Och påväg till stan med min presuetvilling i solskenet var jag såklart tvungen att stanna och fotografera de livs levande tussligaorna som stod vid vägkanten. Man får liksom en känsla av att de pressat sig upp. Bredvid asfalt och trafik kämpar de vidare med himlen som tak vareviga natt.
Jag vet att det är väldigt typiskt mig att ladda upp fem (okej, jag tog bort en nu) precis likadana bilder, men det är bara för att jag inte kan bestämma mig för vilken jag ska ta. Det bara blir så, och så får det väl vara. Ni behöver ju inte kolla på alla.
krams!
Kommentarer
Trackback
