Sanna min ord
Idag har jag lärt mig teckenspråk. Inte allt förstås, men en hel del. Jag blir hyperentusiastisk varje gång jag säger rätt. Eller tecknar rätt. En kompis läser nämligen teckenspråk i skolan, och jag vill hemskt gärna läsa det, och det hade varit fett värt om jag fick läsa det istället för fysik b. Men ack, alla dessa drömmar, varför kilas de fast vid mig likt väldiga kedjor? Omöjliga att lossa. Kanske bara för att påminna mig om mitt misslyckande. Min förlust.
Jag har kommit på hur det är. Minns en gång när en lärare sa på mellanstadiet "din styrka är dina ord, du har språket". Jag var inte så rättvist behandlad när jag var liten, i skolan. Och hon påstod att det var för att jag var så duktig, och att jag alltid hade övertaget, eftersom jag hade större ordförråd och var rappare i käften. Och så var det väl, då.
Orden, alla dessa ord. De har följt mig genom livet. De är mitt skydd, mitt vapen, min styrka. Låter konstigt. Men de finns alltid där. De följer mig alltid, i mina tankar, i mitt tal och när jag skriver. De kommer flygande som måsar och landar som fågelskit på pappret, precis där de passar in. De är mina vänner, ställer alltid upp när jag behöver dem, bara jag ställer de i rätt ordning. Ibland dyker meningar upp mitt i en tanke. Som jag vill minnas, så att jag kan skriva ned de senare. Då kan jag bära på de en hel dag, eller en vecka, innan jag lyckas klottra ned de. Men kanhända försvinner de lika sanbbt som de kom. Någon gång kan jag bara hålla pennan i handen, och omedvetet låta den styras av mina tankar. Låta den smeka över sidorna, som vinden smeker håret, vid havet. Stilla, och friskt.
Jag gjorde ett personlighetstest för några dagar sedan. Det stod bl.a. detta:
INFPs are usually talented writers. They may be awkard and uncomfortable with expressing themselves verbally, but have a wonderful ability to define and express what they're feeling on paper. INFPs also appear frequently in social service professions, such as counselling or teaching. They are at their best in situations where they're working towards the public good, and in which they don't need to use hard logic.
INFPs have very high standards and are perfectionists. Consequently, they are usually hard on themselves, and don't give themselves enough credit. INFPs may have problems working on a project in a group, because their standards are likely to be higher than other members' of the group.
Jag anser själv att jag jobbar ganska bra i grupp, om jag vill. :)
Jag har kommit på hur det är. Minns en gång när en lärare sa på mellanstadiet "din styrka är dina ord, du har språket". Jag var inte så rättvist behandlad när jag var liten, i skolan. Och hon påstod att det var för att jag var så duktig, och att jag alltid hade övertaget, eftersom jag hade större ordförråd och var rappare i käften. Och så var det väl, då.
Orden, alla dessa ord. De har följt mig genom livet. De är mitt skydd, mitt vapen, min styrka. Låter konstigt. Men de finns alltid där. De följer mig alltid, i mina tankar, i mitt tal och när jag skriver. De kommer flygande som måsar och landar som fågelskit på pappret, precis där de passar in. De är mina vänner, ställer alltid upp när jag behöver dem, bara jag ställer de i rätt ordning. Ibland dyker meningar upp mitt i en tanke. Som jag vill minnas, så att jag kan skriva ned de senare. Då kan jag bära på de en hel dag, eller en vecka, innan jag lyckas klottra ned de. Men kanhända försvinner de lika sanbbt som de kom. Någon gång kan jag bara hålla pennan i handen, och omedvetet låta den styras av mina tankar. Låta den smeka över sidorna, som vinden smeker håret, vid havet. Stilla, och friskt.
Jag gjorde ett personlighetstest för några dagar sedan. Det stod bl.a. detta:
INFPs are usually talented writers. They may be awkard and uncomfortable with expressing themselves verbally, but have a wonderful ability to define and express what they're feeling on paper. INFPs also appear frequently in social service professions, such as counselling or teaching. They are at their best in situations where they're working towards the public good, and in which they don't need to use hard logic.
INFPs have very high standards and are perfectionists. Consequently, they are usually hard on themselves, and don't give themselves enough credit. INFPs may have problems working on a project in a group, because their standards are likely to be higher than other members' of the group.
Jag anser själv att jag jobbar ganska bra i grupp, om jag vill. :)
Kommentarer
Postat av: Johanna
Saknar dig redan cattiz! jag skulle ha bestämt mig för att åka för en månad sen, så skulle jag fått de underbaraste biljetter man kan drömma om! Men som jag, bestämmer knappt en vecka i förväg får ta det som finns kvar. Lär jag mig aldrig?
Trackback
