Orättvisan
Ibland blir jag upprörd. När man inte är rättvis. Vad gjorde hon bättre än honom? När man verkligen försöker, och inte får någon respons. Han var värd det. Han var värd att få beröm. Speciellt när han gjort sitt bästa, och verkligen försökt. Det är sådant här man vill besegra. Sådant som detta menar man när man pratar om den, orättvisan. Den hemska orättvisan.
Tankar snurrar runt i en virvelvärld. Ibland vill man stanna där. Spara på tankarna, som man sparar på kvitton i en liten ask. Som bevis på att de en gång funnits. Lätta att plocka fram, så fort man behöver de. Men vissa försvinner, blåser bort med vinden. Andra stannar kvar, klamrar sig fast... Så svårt att skriva ned. Det är inte bara tanken, utan känslan, och minnet man vill spara. Spela in det på en cd, och gömma det. Längst in i byrålådan. Så långt in att ingen någonsin kommer att finna det. Gömt och bortglömt. Kanske man glömmer det själv också? Vad är det då för idé? På en diskett, och in i hjärtat. Sparat och förvarat. Förevigt. I en tanke.
