CATHARINA

Det är krig. De onda mot de goda. Egentligen vill kroppen som vanligt smälta min mat. Men något man ofta glömmer är ens fiender, de onda bakterierna. De vill inte ens att jag ska äta. Men det som kan fälla de är väl att de som vanligt kör ett tvåfrontskrig (att de aldrig lär sig). Några vill att jag bara ska spy upp maten, precis därifrån den kom, andra vill att jag ska skita ut den. Så nu är det upp till kamp. Jag kan bara inte förlora. (men jag kan sova, och det ska jag göra nu... Bara jag inte kokar ihjäl).

Jag spårar alltid på bloggen när jag är arg, eller sjuk. Nu är jag bådadera (har fått en släng av magsjuka, sådär lagom passande och mysigt). Men den kanske blir roligare att läsa då?