CATHARINA

Jag har kommit på en sak. Folk skrattar ganska ofta åt mig. Eller jag vet itne riktigt om det är med eller åt mig. Det blir väl med antar jag, eftersom jag jämt skrattar själv också. Men vad är det egentligen man skrattar, jag menar, vad är det som är roligt? Jag skrattar åt det mesta, men just nu vet jag inte varför. Helt knäppt. Något annat som är knäppt är att jag inte har varit sugen på mat aslänge. Det är liksom ändå mig vi pratar om. Funderar på om jag är sjuk. Minst sagt konstiga syndrom. Mat är itne ens gott liksom. Jag gillar inte sötsaker egentligen, men det är ju inte direkt så att jag brukar må illa av att se det. Jag måste vara allvarligt sjuk. (Kom att tänka på det när jag sökte på jag spyr. Då kom det nämligen upp en bild på en kladdkaka, som en tjej spydde av att se (jag brukar itne spy, möjligen få kväljningar på sin höjd, och känna avsmak. Det måste vara drygt att sitta där framför datorn och bara kräkas upp allting, rätt på tangenterna. Undrar just hur lång tid det tog att rengöra innan de kunde berätta för den övriga befolkningen vad som hänt) En annan stackare spydde av så lite att en kändis klädde sig en aning fult. Arma mänska). Men vad har hänt med mig. Alla dessa parenteser. Kolla in kladdkakan. Jag har itne lust att käka den, men spyr gör jag definitivit inte (klicka på den för att den ska bli större) - hoppsan!

    Den såg i alla fall väldigt somrig ut. Och det är ju inte negativt.