CATHARINA

Ibland säger jag för mycket. Det är en dålig egenskap. Nej, sådan är jag inte. Mina och andras hemligheter behåller jag för mig själv. Det är bara det att jag säger så mycket onödigt. Sådant som hade mått bättre av att inte behöva testa vingarna i den fria luften. Ja, sådant som ingen egentligen behöver göra. Om det ändå inte har någon positiv inverkan så spelar det ju ändå ingen roll. Då finns det ju ingen anledning att öppna munnen. Alltid, alltid ska omgivningen plocka upp spegeln. Se det hela med kritisk blick. Kanske hånle åt någon, för att strax konstatera något negativt. Istället för att se det positiva i det hela. Det jag egentligen ville säga bakom min ordvävda mening. Tänk att det ska vara så svårt. Så svårt att förklara, så svårt att förstå.


Som bladen på träden. Så enkelt. Så väldigt enkelt.