När vi glömmer bort att vaka över tiden, och den springer sin kos

Här sitter jag igen. Tiden flyger iväg som en svala, lätt på sina stora vingar. Utan bekymmer försvinner den ur min åsyn, och den tid jag en gång ägde är ett minne blott. Jag känner mig ändå rätt stolt. Har skrivit jättemycket på min engelskauppsats. Den är aslång, väldigt komplicerad och lite knäpp. Jag är i alla fall nöjd, eftersom det brukar ta ett tag innan ag kommer igång. Jag börjar faktiskt gilla engelska. Och det är erkligen ett underberk som har skett då. Förut hatade jag engelska, och nästan bävade för varje kommande lektion. Jag har blivit mycket bättre på att skriva. Det går så mycket lättare. Ord kommer automatiskt. Jag är glad över att vi fått skriva så mycket. Även om det kanske bara är jag som har lärt mig något under den här terminen.

Danne var supergullig och köpte jättemycket godis isag. Och vad skulle jag göra? Jag och mina kostvanor. Men jag åt det i samband med middagen, och borstade tänderna efteråt, så då var det väl okej? Funderar faktiskt på att kila ned och sno några till. Jag är ingen godisgris, men när man koncentrerar mig så måste man ha lite extra-energi. Och han hade köpt godis som jag tycker om, dvs choklad. Dessvärre ingen saltlakrits, så det blev inte så mycket käkat ändå. Nu ska jag skriva färdigt engelskan och packa till imorgon. Då ska jag åka bil hela förmiddagen, göra historian, räkna matte och skriva svenskan medan jag klunkar i mig vatten för ett helt kompani. Krams!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0