CATHARINA

Det doftar vår i luften. Idag när jag stod ute i min vårjacka sken solen, och jag var rädd att jag skulle få värmeslag. Jag riktigt kokade, och kände de friska vårvindarna blåsa i håret. Äntligen. Äntligen är den här. Och jag har dessutom sett ett vårtecken! Kanske inte det mest charmerande, men en mygga räcker långt. Jag började fundera på om inte de ska komma på höstkanten, eller sensommaren, i så fall betyder det att vi missat hela sommaren, men jag misstog mig nog. Min syster försökte skynda på våren, och hitta videung. Hon kände sig nog fiffig när hon rev av bladen runt om. Vips var där en videung, om än väldigt liten. Men våren innebär förstås också nya kläder, och framförallt skor. Så, dags för shoppingtime. Jag behöver verkligen nya skor. Tidigare idag rensade vi hallen, för att välkomna våren, dvs hängde undan vinterkappor, och allt för varma skor. Och mitt i allt kom jag på det! "Mamma, du och pappa har fler skor än jag!" "Nej, det har vi verkligen inte!". Nehe, hur många har jag i så fall... En liten tankeställare. Fast jag behöver i alla fall nya.
Men nu måste jag faktiskt ta och erkänna. Ja, bekänna... Det enda jag har gjort gällande matte denhär helgen är att ha skrivit numret på ett tal, jag tänkt börja på. Men det kan hända att jag hann skriva det i skolan. I så fall har jag inte gjort någonting. Vad tänker jag? Planerat att dö imorgon. Vi har prov på tisdag, och det är minst tio sidor jag inte har räknat ännu. Och gissa om jag kommer få jobba ihjäl mig på onsdag?! Historian kommer bli pain!
Förresten verkar vissa ha missuppfattat mitt kostvane-dilemma, alltså, det är faktiskt tandläkaren som har uppmanat mig att inte småäta. Tror ni jag slutar frivilligt? Jag har borrat i en tand en gång, och ska göra mitt bästa för att slippa göra det igen!