Det finns en gräns.
Gräns. Ja, det finns en gräns. Det finns en gräns för hur långt man hoppar. Det finns en gräns för hur mycket man säger. Det finns en gräns för hur många pinnar du skippar i en stege. Du kan inte plötsligt vara på den översta. Så, stig ned några steg. Börja om. Tänk efter. Blir det inte ganska dumt annars. Snudd på löjligt. Börja vid den första pinnen. Ta dig sedan uppåt. Steg för steg. En dag är du framme, om du inte hunnit bli uppmanad att byta stege, eller någon av pinnarna gått av. Jag vet, ja, jag vet att fallet kan bli hårt. Men, det kanske är värt det?
Väntandes på någon. Ingen vet vem. Inte ens du.
Väntandes på någon. Ingen vet vem. Inte ens du.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Så är det faktiskt. Man måste verkligen känna sig för. Är det rätt det här, eller ska jag ta en annan väg?
Trackback
