CATHARINA

Jag är dålig på att gå på fysiklektion. Alltså inte att gå på lektionerna. Jag menar promenera runt... Men jag är dålig på att lyssna under lektionerna.Jag är ännu sämre på att låtsas att jag lyssnar. Att kolla upp från datorn helt plötsligt och stirra tomt på tavlan. Ibland rynkar jag ena ögonbrynet i hopp om att se fundersam ut.  Eller så höjer jag båda, och lägger huvudet lite på sned. Ja, men så måste det ju vara. Egentligen är det inte ens ointressant. Det är bara det att jag inte har lust att lyssna. Plus att en viss fysiklärare framställer mig som dum, dum. Men jag är inte dum. Därför skiter jag i fysik. Dessvärre. Men jag är bra på en sak. På att börja skratta för mig själv. Jag gör det ofta på fysiklektionerna, då datorn är min bästa kompis. Eller min näst bästa.

Helt plötsligt under lektionen, precis när läraren ställde en fråga, gjorde Alex något med armen, och jag viskade chockad: "Hahaha, oj, jag tänkte väl. Det såg ut som om du skulle räcka upp handen!"