Jag vill flyga
Ja, jag vill leva nu. Just nu. Ja, det gör jag också. Men sommaren närmar sig. Och massa planer jag hade, har skrotats. Suddats ut. Nu vet jag inte längre. Ingenting vet jag. Ena stunden vill jag göra sådant som jag tänkt på länge, nästa vill jag hitta på något nytt och annorlunda. Liksom bryta en mur, ta en genväg. Men ändå gör jag inte det. En dag gör man det. Jag skjuter på det. Jag ger denna sommaren en chans. För alla molnen på himlen, varje regndroppe i Bergen. För varje solstråle som väcker en på de mysiga hemmamorgnarna. Det verkar bli så att jag får vara ensam hemma i början på sommarlovet också. Ska bli skönt. Jag älskar att vara ensam hemma. Inga krav. Jag bestämmer bara själv.
Jag förstår varför du flydde. Jag vill också gå min egen väg. Testa mina vingar. Flyga lite själv. Inte glömma mitt hem och min trygghet. Men smita därifrån. Kommer inte kunna stanna där ändå. Inte alltid. Tänk att ta med sig det man behöver, och bara gå. Packa och gå. Mot friheten. Men inte än. Inte än.
Betyder det att du skrotat gotland?
