CATHARINA

Ja, nu har man gjort det också. Kanske ska man bli lärare ändå. Bara det att alla alltid har sagt det till mig, att jag kommer bli lärare alltså. Och jag har såklart stretat emot. Aldrig. Aldrig någonsin. Jag vet om baksidan, med alla nätter med rättande av prov. Men varför inte, egentligen? Okej, jag borde kanske komma till saken. Jag har "testat" att vara lärare genom att vakta prov för elever i årskurs 8. De gjorde en diagnos för att se om de skulle kunna börja läsa Matte A redan på högstadiet. Det var kul, för att man kände sig mäktig. Man kunde allt, och tyckte det var busenkelt, medan de kämpade med uppgifterna. Och man kunde verkligen lida med de. Det var inte länge sedan man själv satt där. Så vad säger ni? Vilket yrke ska man egentligen satsa på?