CATHARINA

Utanför hör jag regnet piska mot taket. Det låter som tusentals vassa stenar kastas samtidigt. Ett ögonblick senare är allt tyst igen. Hörde jag rätt? Om det inte varit för mina småsyskon som tjutit högljutt "Jag vill se!" hade jag säkert trott mig somna till för ett ögonblick. Men det är ett konstigt regn. Det växlar fram och tillbaka, ena stunden smattrar det envist, nästa stund hörs det inte ett knyst ovanifrån, medan det bara en minut senare kan låta som om hela himlen faller ned. Kan ni tänka er då hur det är att bo i Bergen? Detta eviga smattrande varje dag. Först om morgonen när du vaknar, och lagom till lunch hör du det också. Sedan när middagen kommer väntar det där åter, och slutligen är det också regnet som vaggar dig till sömns. Nej, men riktigt så är det inte. Även fast det regnar mycket där. Jag saknar faktiskt sommaren i Bergen, och jag längtar förskräckligt mycket tills jag ska dit (nu lät det nästan tragiskt). Men nu har vi faktiskt väntat på sommaren nog länge. Imorgon är det ju juni! So, rain, rain go away, come again another day.


(Bilden snodde jag härifrån)