CATHARINA

Varför bryr jag mig egentligen? Det är ju ändå ingen idé. Kanske kommer man aldrig lyckas. Kanske kommer man alltid att vara en i mägngden. I skuggan av alla andra människor. Hur mycket man än försöker, hur bra det än är, så ser ingen det. Spelar det någon roll om du sitter ensam framför spegeln och tycker du är fin, när ändå ingen annan ser dig? När man tillslut kämpat och gjort sitt bästa. Så bra, men ändå inte. Kanske för bra.  För bra, så någon annan måste få chansen. Men varför glöms man alltid bort? Vart ska man söka all motivation och uppmuntran? I skolan finns ingen. Överallt ska man klara sig själv. Men hur vet man om det man gör är bra, om aldrig någon säger det? Ingenting vet jag. Inget om min framtid, inget om det jag gjort. Jag vet knappt vad jag gör nu. Det känns ovärt. Man skriver, är nöjd, skriver lite till. För ingen, just för ingen. För vem bryr sig liksom.