CATHARINA

Jag hatar att gå till tandläkaren. Att borra gör mig ingenting. Jag bryr mig inte. Det går fort över. Och sätter man bedövning, så känner man ju ändå ingenting. Det är inte det. Inte alls. Men jag pallar inte längre. Min käke pallar inte längre. När jag är 30 år kommer jag ha tandlossningar och jag kommer inte kunna prata längre, för att min käke gått sönder. Mitt enda kommunikationssätt kommer vara skriftligt, eftersom jag kommer förblindas av sorg över mitt tillstånd. Eller något. Nej, men jag pallar inte. Kan inte tandläkaren bara fixa min käke, och sen är det klart? Eller hur funkar det?