CATHARINA

Idag var jag ganska nära att bryta köpstoppet. Ganska mycket nära. Det var andra gången. På 18 dar. Det tycker jag är bra. Jag har ju gått på stan också och inte bara suttit hemma och stirrat in i väggen, eller något sånt. Jag kan inte bestämma mig för om det är okej att köpa med presentkort eller inte. Jag fick från jobbet. Det var en tävling. Det borde egentligen vara okej. Visst? Fast ändå, det är liksom känslan. Att köpa. Det är konstigt. Kosntigt att jag ens tänker på det. För det är ju ändå jag som bestämmer och fixar reglerna. (Jag får till exempel köpa mat och sånt - men bara med kontanter, typ). Men det är så skönt när någon tar ett beslut åt en - även fast jag tenderar att välja tvärtom, liksom bara för att.

PS. Vad tjafsar jag om, det är väl klart man får handla för presentkort? Eller. (Hjälp mig om du har det minsta medlidande. Haha, jag känner mig som en tönt. Hur kan man ägna ett helt inlägg åt att fram och tillbaka fundera på eventuella giltiga fusk-knep för att småshoppa litegrann)