CATHARINA

Jag har ätit upp de sista spåren av nyåret i Norge. Några IFA som mest smakade tvål och fanns i min väska. Det var gott (efter en stund försvann tvålsmaken) och inte ett dugg sorgligt, även fast jag får det att låta som det. Man måste fortsätta vidare. Man kan inte stå stilla i en korsning och kolla i backspegeln. Dels börjar de där bakom tuta, och dessutom hinner man inte fram i tid. Fast det vore inte helt fel att dra några varv i en rondell, juförsig. Men alla mina IFA är slut. (tror jag - okej de är det)