CATHARINA

  

Jag är så glad! (fina bilder, visst?) En dag har jag jobbat på hela den här månaden och jag har verkligen dragit mig för att gå dit. Nu gick jag. Idag efter skolan. Vet du vad de sa? (inte ett ord om att jag inte varit där på en månad). "Vad härligt att se dig!". Alla var typ skitglada och positiva. Och jag bara "Hehe, jag har ju inte jobbat på en månad..." Och alla andra: "Jo, vi har märkt det". Det är helt underbart att komma dit och bara ha jättekul. Och så går allt jättebra och så fattar jag inte vad jag tjafsat om i en månad. Jag tycker ju dethär är hur kul som helst. Jag älskar att träffa människor och babbla i telefon med söta tanter. Fyra timmar jobbade jag. Det var nog. Jag tjänade dryga tusen spänn. Vad är grejen? Det är skön timlön. Och det är allt jag får för den här månaden. Jag är galet taggad. (jag bryr mig faktiskt inte ett skit om allt fjant. jag är nöjd. jag vet att jag är bra. dåså).

En sak bara. Det handlar inte om att orka vara positiv. Det handlar om att bara vara det. Att vara en glad optimist rätt igenom. Det enda det egentligen handlar om ibland är att snubbla och skrapa knäna i svart pessimistasfalt. Tur att det finns plåster. Jag bara är så.