CATHARINA

Tänk att lyckan ibland finns så nära, men samtidigt så oändligt långt bort.
Vissa dagar känner man bara hur man sprudlar i hela kroppen. Och energin bubblar över. Andra går man och surar, med blicken stint fäst på marken framför fötterna, medans man fäller taskiga kommentarer som man andas. Jag hatar sådana dagar. Tråkigt om man råkar prata med mig då, jag menar verkligen inte vad jag säger. Allt är bara kaos. I ett virrvarr av tankar vill man bara bort därifrån. Men vanligtvis är mina dagar inte så. De kommer bara då och då, smyger sig på, och fäller sitt glatt omedvetna offer.
Igår och i förrgår var jag sådär glatt sprudlande, längtade efter att åka till stockholm och shoppa loss.Nu är jag bara trött. har sovit alldeles FÖR mycket. har ont i huvudet, och är väl lite sådär allmänt tjurig. Inte alls riktat till någon person. Bara jobbigt, segt, sämst. Trots att jag har höstlov!
Men nu när jag skriver, börjar jag tänka på sopping och kläder igen, och jag längtar med ens till Zara, topshop och alla härliga klädaffärer. Direkt när jag kommer in i ett shoppingcenter blir jag överväldigad av det enorma utbud som finns och hittar såå mkt, som jag bara MÅSTE ha, ja, som jag verkligen, absolut BEHÖVER, jag förstår knappt hur jag kunnat klara mig utan detta tidigare. Iiiiihhh, jag läängtar, shopping, shopping, shopping <3. Haha, nu spårar jag lite, men jag är på suuperhumör XD.
(Från början tänkte jag att den här bloggen skulle bli lite djup. Lite tankar sådär, men...)

värt att tänka på (jag har kommit på det själv):
"Ibland finns lyckan så nära, men samtidigt så oändligt långt bort. Kanske i landet ingenstans"

ciao <3