CATHARINA

Det ær lætt att låta det positiva falla i det negativas skugga. Man glømmer solen, och ser bara de gråa molnen. Men hær i Bergen, som jag hunnit till, ær det stændigt fullt av gråa moln. Ændå ser jag till att solen skiner inuti mig. Eftersom allt blir vad man gør det till, s kan jag lika gærna gøra s allt bli bæst, jæmt. Ær jag ensam, så njuter jag av tystnaden. Jag førsøker uppskatta varje øgonblick. Uppleva allt som hænder på vægen till något, istællet før att bara tænka på målet. Det finns mycket att se rutomkring. Jaja, detta blev bara konstigt. Ciao.