CATHARINA

Gjort är gjort. Inte gjort är inte gjort. Så är det bara. Så kommer det alltid vara. men ändå. Fortfarande. Samtidigt. Jag lär mig aldrig.  Allt blir vad man gör det till. Och det är bättre att göra än att inte göra. Att våga än att fega ur. Om man tänker för mycket på nästa steg, kommer man ju tillbringa hela livet stående på ett ben. Bättre att försiktigt snudda vid markytan, för att se om man sjunker, och då eventuellt backa - visst skon blir kanske lerig, fast det är det väl värt, än att stå där på sitt ena ben, om man nu vågar lyfta det och aldrig någonsin ta ännu ett steg. Rädd för leran. Möjligen.

NEJ. NEJ. NEJE.