CATHARINA

Jag vill också hoppa runt i randigt och färgglatt och bara le. Jag vill också ha massor av band i håret. (Jag måste bara säga det igen - jag älskar Benettons färgglada collektion. Deras reklamkampanj är helt underbar.) Men inte just nu. Inte just precis nu. Nu rynkar jag ögonbrynen (inte med mening) och stirrar på skärmen med trötta ögon. Varför blev det såhär då? Först blev jag arg på mig själv. Jag ville spola tillbaka tiden. Ångra tusen gånger. Som om allt skulle vara frid och fröjd då. Sen kom jag på att jag bara skulle fortsätta framåt. Att jag skulle springa i motvind om det behövdes. Jag bryr mig inte. Jo det gör jag. Men jag blundar istället. Det spelar ingen roll. Jag fattar ändå inte. (Dumt bara att jag trodde jag visste resans mål innan jag ens satt mig på flyget). Ingenting vet vi. Ingenting. (Därför ska jag lära mig religionen fast jag har pissont i huvudet).

PS. Tjejen till höger hade nog en tråkig dag på jobbet fast hon hade fina färger på kläderna och massor av roliga band i håret. Hon ler trött. Bara med tänderna. Vad tänker hon på? Hon kanske glömde vattna blommorna eller något - Men sånt brukar inte jag bli ledsen för (det glömmer man ju jämt). (Bara på tal om det vill jag helst ha en kaktus).