CATHARINA

Första två timmarna på jobbet gick superbra. Jag sålde över målet, och allt var frid och fröjd. (5 st) Resterande tid sålde jag bara 1 i timmen. Men det kändes ändå bra. Sålde mest av alla, (även fast vi var rätt få) och det var ju abra tredje passet. Så en liten applåd till mig. (Dumma de har sänkt provisionen!) Jag börjar lära mig. Börjar hitta min stil, på nåt vis. Ah, det låter hemskt att jag kategoriserat mig till en speciell sorts grupp telefonförsäljare. Men jag har insett att man kan tjäna rätt mycket ändå. Guldgruva. Yes.

Imorse var jag och tränade på friskis&svettis med syster Bella och mamma. Medelpass. Det var skönt. Jag älskar känslan av träningsverk (faktiskt lite från 400-metersloppet också). När man går och det gör sådär härligt ont i benen. Det låter knäppt. Men då känner man att man mår bra. Och lever. Det gör man inte när man sitter framför en dator i fem timmar (och pratar i telefon). Fast jag gillar det. Ändå. Det är kul att prata i telefon.

 Idag när jag kom till jobbet (duktig som jag var!), var det helt tomt där. Jag fick veta att teamledaren skickat hem de få som skulle jobbat, eftersom det var för få helt enkelt. Så jag fick lydigt traska därifrån (ska jobba på måndagar istället nu). Jag sprang runt på stan lite, och passade på att köpa en snygg tröja från H&M. (bild kommer kanske, om jag orkar, och inte drabbas av shoppingbulemi, eller nåt). Jag ska kämpa tills jag stupar - imorn, på jobbet, alltså.

Något som är bra är att min kusin har börjat på samma jobb som jag (och något dåligt att vi inte jobbar på samma avdelning). Och något som är ännu bättre är att vi jobbar båda på torsdagar, och lördagar. Jag jobbar dessutom idag, vilket innebär att jag egentligen borde plugga på all fakta om omega3, samt kommapå en bättre säljarmall än den jag har. Jag måste sälja idag. Gör jag det itne.. vet jag inte vad. Nu ska jag skriva om upplysningstiden. ciao.

Första dagen på jobbet. Från början var det väl tänkt att jag bara skulle medlyssna. Men efter två timmar frågade de om jag ville testa själv. Så, det gjorde jag. Och ja. Det gick som det gick. Nu tillhör jag det hatade släkten. Den fördömda gruppen telefonförsäljare. Vissa la bara på direkt. Andra tog sig verkligen tid att berätta för mig om varför de mådde så otroligt bra, och inte behövde omega3. Vissa ändrade i sista stund. Jag var så trött. Jag var så sjukt envis. Jag argumenterade. Men jag måste erkänna att jag blev sur när de lät mig prata och prata och prata. Till och med glatt informerade sina adressändringar. För att sedan helt plötsligt avbryta mig med "Nej, men jag ska inte ha något". Jag föredrar att de säger det i början. En tant berättade att hon höll på med någon sorts kinesisk gymnastik som man mådde så otroligt bra av. Utövarna hade så otroligt friska kroppar. (jag antydde att dessa gymnastiska övningar säkert hade en bra inverkan på psyket. Och tillade att många sjukdomar faktiskt är psykiskt relaterade. Sedan log jag brett och sa: "Med denna kinesiska gymnastik undviker du säkert alla dessa sjukdomar som är psykiskt relaterade. Men övriga sjukdomar, som då alltså inte är psykiskt relaterade, behöver du förebygga med omega 3." Puh.) Henne pratade jag väl med i sisådär en halvtimme. (Fattar inte att de bara inte kan köpa?). Okej. Jag var väl sämst då. Nästa gång ska jag inte ge mig. Jag ska inte lägga på förrän de köpt. Jag kommer bli hemsk. (De kommer lägga på före mig).

Jag ska faktiskt vara helt ärlig. Jag hade inte förväntat mig särskilt mycket från utbildningen idag. Men en sak hade jag förväntat mig, och det var att den skulle vara kort (Min brorsa chansade på en timme). Gissa hur länge jag var där? Fel. En gång till. Nej. Fel igen. (Du är ju värdelös på det här) Faktiskt. Tro mig eller ej, i närmare 3 och en halv timme. (Ja, du läste rätt. Inte minuter). Jag var där i 3 och en halv timme. Plus att jag ska komma tillbaka och sitta och "medlyssna" på försäljning i typ 2 timmar. Jag var både trött och hungrig. Men det var roligt. Härliga människor. Skön stämning. Avslappnat. Jag tror verkligen jag kommer trivas där. Nu handlar det bara om att lyckas sälja också. Men jag är anställd. Från den 6 september 2007. Tänk. Den 6 september kanske inte säger dig någonting. Men för mig... Nej (hahaha). Fast det var i alla fall idag jag blev det. Den 6 september. Ifall nån undrade. Typ.

Om en timme sitter jag förmodligen instängd på ett rum, med ömma fötter (jag trotsade de hemska minnena och tog på mig de högklackade skorna imorse - fast jag tog med mig ett par sköna ballerina också!) och ett leende lekande på läpparna (bara för att göra gott intryck antar jag). Jag undrar hur det blir faktiskt. Jag är rätt nyfiken. Snart ska jag trippa ner till busshållplatsen.

Vi har slutat en halvtimme tidigare. Jag sitter kvar med några som väntar på rätt buss, eftersom jag ändå ska på jobbintervju, och inte orkar stappla runt halva stan i mina klackisar. Upptäcker till min förvåning att det sitter några klasskompisar kvar i uppehållsrummet. Jag frågar, överraskat:
"Varför är ni kvar?"
Till svar får jag ett korthugget
"Varför inte?"
Eh, va? Kanske för att vi har slutat skolan nu och man faktiskt kan ägna sig åt precis vad som helst. Och för att man troligtvis inte väljer att tillbringa sin värdefulla fritid i skolan? Typ. Eller nåt. Men jag säger ingenting. Jag går på toa.

Snälla sluta. Jag orkar inte. Jag vill bara inte, och det är okej. Faktiskt. Visst kanske jag överreagerar. Men. Det spelar ingen roll. Jag har ont i magen (får skylla mig själv, råkade äta mjölk), är förkyld som bara den och är bara allmänt hängig. Sjuk. SJUK. Jag knarkar äckliga halstabletter, så att jag nästan spyr. (Okej,det spelar ingen roll hur många jag äter. Jag spyr ändå aldrig). Och så borde jag vara glad. Eftersom jag någon gång idag väcktes av att telefonen ringde, och fick höra att jag fick jobbet. Ja, jag var på jobbintervju igår. Telefonförsäljare (alla suckar tungt). Men det får gälla tills jag hittar något bättre. (Måste erkänna att jag är förvånad när han inte genast ångrade sitt beslut när han hörde mig kraxa i andra änden. Han kanske tyckte synd om mig. Eller nåt.)