Plugg och huvudvärk.
Fysikfilosofi
Helt plötsligt under lektionen, precis när läraren ställde en fråga, gjorde Alex något med armen, och jag viskade chockad: "Hahaha, oj, jag tänkte väl. Det såg ut som om du skulle räcka upp handen!"
Idiot-test
Gå in här: http://www.hamsterpaj.se/amusefiles/search.php och sök på "idiot". Lycka till!

Riktigt kul! XD
Jag närmar mig friheten

Jag älskar bilden!
Matteplugg på g

Haha, jag älskar sådana här fula bilder!
Det finns så mkt roligare




Jag älskar det bara. Kan sitta hur länge som helst. Mitt mål är att rita ett självporträtt jag är nöjd med. Men jag får väl se när jag har tid för det. :)
Psykiskt och filosofiskt.
Oh no kemi
Har nyss gjort kemiprov. Det sista innan slutprovet. Det sket sig totalt. Vilken totally flopp. Nu pallar jag inte höra allas snack om uppgifterna hit och dit. Jag skiter i det, okej. Varför försöker jag knappt? Varför gör jag aldrig något? Från och med nu är det matte som gäller. Problemet är bara att jag glömde matteboken hemma, och nu inte kan bli den satsare jag planerat bli. Gjorde ett litet orspråk istället.
Hoppas på det va? Att det blir bättre nu...
Natur
Nej. Såklart inte. Det hoppas jag verkligen inte. För jag går ju bara gymnasiet en gång. Det jag egentligen försökte säga var att jag aldrig skulle det ha valt natur. Men nu är det försent. Alldeles försent. Jag kan inte hoppa nu. Jag kan inte sluta. Inte ge upp. Jag kan gå vidare, utan att bry mig, men jag kan inte vinna, om jag inte kämpar för seger. Frågan står kvar. Vill jag, eller inte?
Alex goes poet!

CATT
DU ÄR GANSKA SNÄLL
ATT UMGÅS MED DIG
BLIR EN LYCKAD KVÄLL
ÄVEN FAST DU ÄR RÄTT SPECIELL
DU ÄR ALLTID PÅ GOTT HUMÖR
DU SJUNGER SOM EN FÅGEL,
ÄR MED I KÖR
ATT ETT GOTT SKRATT FÖRLÄNGER LIVET
ÄR FÖR DIG GIVET
DU SKRATTAR NÄSTAN JÄMT
ÄVEN ÅT MINA DÅLIGA SKÄMT
OMKRING DIG DU SPRIDER LYCKA
ATT DU ÄR BRA,
DET MÅSTE ALLA TYCKA
TÄNK VA' TUR ATT JAG LÄRDE KÄNNA DIG
TÄNK VA' TUR ATT DU ÄR KOMPIS MED MIG
FÖR EN JÄTTEBRA VÄN
DET ÄR DU
MED DINA GODA RÅD
DÅOCH NU
DU ÄR ÄVEN VÅR LILLA ESTET
DU ÄR DUKTIG
SÅ FORTSÄTT MED DET
FORTSÄTT VARA JUST CATHARINA
SÅ KOMMER VÅRA MINNEN TILLSAMMANS
BLI VÄLDIGT FINA
Promenad i solskenet
Jag sitter på fysiklektionen och lyssnar på provgenomgången. Jag missade ju ändå de sista uppgifterna på provet, eftersom jag var tvunrgen att gå, så det känns rätt värdelöst att lyssna. Jag orkar inte bry mig. Tidigare gick jag en promenad med A och J ned till Ångström och kollade på någon tävling. Sedan checkade vi båtarna till forsränningen. Det är otroligt varmt ute. Solen skiner, glada miner. Jag vill bada ute med simskoleungarna idag! Här kommer ett citat. Jag hade lust att kladda litegrann.
Värt att tänka på? Visst?
Naturkunskap slutuppgift
Alex tror att första maj infördes för att folk skulle kuna supa dagen innan, och inte för att man införde en ledig dag för alla arbetare för jättelänge sedan. Nej nej. Det var verkligen inte därför. eller vad tror ni?
Jag vet inte ens när bussarna går.
Båttävling
Nyss hade vi en tävling på fysiken. Den gick ut på att man skulle bygga en båt av en playdo-deg. Jag och Alex byggde en mega-masiv flotte. Den som kunde lasta flest kulor på sin båt innan den sjönk vann. Konstruktionen på vår båt var inte särskilt genomtänkt, om jag ska vara ärlig. Den var mest fin. Men så kom vi också på delad sistaplats, med en båt som sjönk utan någon som helst last. Fast jag kände att vårt lag var det bättre av de som delade på sistaplatsen, eftersom vår båt var både fin och dålig, medan deras var ful och dålig. Vad är bäst?
På tal om sjunkande båtar. Titanic. Jag säger bara Titanic. Älska. Bäst någonsin.
Skönheten och odjuret
Så börjar sagan om skönheten och odjuret. Jag funderar på om jag också måste börja med att skönhetens pappa var en rik man... Nästan så att jag funderar på att skriva om Askungen istället. Man skönheten och odjuret är så man smälter. Vackert. Där insidan är det enda som spelar någon roll. Är det inte så det alltid borde vara?

Vem är normal?
"Vadå konstig? Vad menar du med konstig egentligen?"
"Onormal, skiljer sig från normen..."
"Hur vet man att någon är onormal då? Vem bestämmer det normala? Man vill väl hellrre vara onormal än normal, så man skiljer sig från mängden. Men säg nån som är konstig då..."
"X"
"Jaha, men det är ju typ normen på den här skolan..."
Ja, vem är det egentligen som bestämmer huruvuda vi är onormala eller normala. Är det bra att vara normal eller? Är det något man ska sträva efter. Varför ska vi alltid vara som alla andra?
Stressen som ett åskmoln ovanför oss

Fysik som vanligtvis är stressfaktor nummer 1.
Det finns ingen stress mer. Inget finns.
Hur vet vi att vi finns? Vet vi ens? Jag vet. Jag äter, därför lever jag.
I skolan
Klockan är redan mycket. Jag har lektion, och borde egentligen engagera mig. Men det är en lärarkandidat som håller i det hela, och det gör att jag faktiskt inte orkar lyssna. Helst vill jag läsa. Vi har prov på torsdag, och om jag ska hinna svara på instuderingsfrågorna måste jag ha läst det nu. Känner att vi borde få jobba för oss själva en stund. Jag får inte ut något av denhär lektionen. Dessutom ska jag jobba direkt efter. Och jag som är så trött. Känner mig rätt så seg. Har sovit alldeles för lite i natt. Jag läste för länge. När jag börjat på en bok, måste jag nästan alltid läsa klart den. Så är det bara.
nu ska jag lyssna.
Tillbaka till verkligheten
Sista påsklovsdagen satt och solade på altanen på vår baksida. Det kändes precis som att jag hade sommarlov. För ett ögonblick trodde jag det också. Allt kändes precis så bra det kunde vara, under en stekande sol på en klarblå himmel, sittandes i en blå solstol med randig dyna.
Under påsklovet läste jag ut "Andra sommaren" inatt. Där Lenas hjärta krossas i den värsta mardrömmen man kan tänka sig. Tidigare under lovet läste jag den första boken i serien "Systrar i jeans". Verkligen en rekommenderad bok. Jag älskar hela serien. Grym författare. Fångar verkligen känslan. Man dras med i boken, särskilt känslomässigt.