CATHARINA

Ibland blir man väckt av dödens klockor ringande i öronen. När man har glömt bort att livet också har ett slut. Och att vi inte själva spinner tråden, som styr vårt livsöde. När man glömmer bort att fokusera på det viktigaste, och inte talar om för sina nära och kära hur mycket man älskar de. Idag blev jag påmind. Idag flög dödens änglar ovanför mitt huvud, så att jag fick känna vindpusten som varnade mig, om att dödens klor kan fånga en människa i vilket ögonblick som helst. Man får inte blunda för det faktum att vi lever. Och någon, någon vill kanske stjäla vårat liv. Brinn för det du gör idag. Tala om för de du älskar och bryr dig om, att de faktiskt betyder något. En dag, ska någon också släcka ditt liv. I en dödens virvelvind.

Igår kväll ägnade jag en del tid åt att finslipa lite bilder. Tyvärr är programmet väldigt dåligt, så bildkvalitén blir usel, så fort man ändrar det minsta lilla. Men gillar bilderna i alla fall.



1. Den här bilden tog min brosa i somras. Häriga sommarminnen, som man vill uppleva igen.
2. Jag älskar att ta fotbilder. Den här blev lite häftig tycker jag. Vacker, på något konstigt vis.
3. En gammal bild som jag gjorde mörkare bara. That's me!
4. Den här är jättegammal. När jag och Ida var på Saffet's för flera år sen. Kameran var vår bästa vän, så det blev en hel del foton.. :)
5. Mina älskade baggyjeans. Använder de idag, faktiskt ;D

Trevlig helg!

Mycket händer. Och jag önskar att ni hade fått läsa mitt senaste inlägg. Men eftersom blogg.se är så praktiskt att man loggas ut helt plötsligt, så hadet inlägget försvunnit. Och jag är fortfarande arg, fast det var för två dagar sedan. Nästan så att jag inte kan ta tag i problemet och skriva ett nytt inlägg. Helt sjukt. fattar inte varför jag fortsätter blogga. Samma problem, jämt.

Hursomhelst så berättade jag om en trevlig skridskodag, på Studenternas. Solen sken, och trots kylan var det jätteroligt. Jag åkte i ett par vita konståkningsskridskor, i strl 35 (som jag inte haft sen 6:an, kanske). Det häftiga var att de passade! Hur som helst är jag ingen hejare på att åka skridskor. Men det gick, trots allt. Inte för att jag var talangen i klassen, men jag ramlade inte en enda gång (kan bero på att jag inte åkte så snabbt, men det spelar mindre roll i detta sammanhang). När jag motvilligt gick med på att leka lite lekar gick det desto sämre. Vi körde pepparkaksgubbarna (eller något liknande) och när jag skulle jaga var det något härligt snille, som åkte omkring en halvtimme på isen, och kände sig duktig eftersom han inte blev tagen (han borde skämmas! Det var jag som skulle ta honom). Tillslut skrek jag: "Men ta någon bara!". Då hakade han i någons armkrok och jag blev jagad. I samma stund som jag insåg att jag jagades kastade jag mig fram och högg tag i närmsta arm, så att vi båda nästan snurrade runt helt och hållet. Och jag skrattade som en samonellasmittad höna!

Den oberäknelige typen

Du hör knappast till dem som har fasta morgonrutiner. Du tar morgonen som den kommer – på gott och ont.

Det innebär att du ibland har riktigt gott om tid på morgonen och ibland ingen tid alls. Om du trivs med detta är det självklart helt ok, men du kan helt säkert göra dina morgnar bättre genom att planera lite bättre. Du kan t.ex. se till att det alltid finns frukostmat hemma och se till så att du har tid till ditt morgonbad - med andra ord se till att du har sunda vanor. På så sätt använder du inte massa onödig energi på att stressa på morgonen och kan istället använda energin till att göra de saker som du har planerat...

Idag snöade det. Jättemycket. Helt underbart. Efter att jag tränat var jag helt vild, gjorde snöänglar och rullade runt i snön tills jag var helt vit! Sedan doppade jag ned huvudet flera gånger. Så underbart skönt att känna detta ljuvligt mjuka dunliknande täcke så nära. Sträcker ut tungan och blundar, känner hur de flesta snöflingorna seglar förbi, men en och annan smälter i samma ögonblick som jag den landar. Jag älskar snö. Älskar.

Om jag får bestämma blir den kommande sommaren perfekt. Och jag hoppas det blir jag, och inte min ekonomi, som blir fältherre. J skickade ett suprice-sms där hon var hyperladdad på att åka på cykelsemester till Gotland i år. Och vilken sjukdom är det som jag inte blir lättast smittad av, om inte den... Jag blev såklart överladdad. (Tänk dig ett batteri) och sjukt peppad. Men jag hade ju tänkt vara i Norge i några evigheter, plus att jag borde jobba. Det blir både kärvt med tid och ekonomin. Här krävs planering, och det är jag faktiskt bra på.

Mitt hår är fortfarande stelt, efter att det frös påväg hem från simskolan. Jag älskar att bada. Det är en sådan frihetskänsla, att bara glida fram när vattnet smeker lent mot kinden. Dyka ned under ytan, snurra runt och sedan titta upp i ett nyfiket barnansikte. Hur kom du förbi?

Jag tittar ut, genom fönstret. Det enda jag ser är min egen spegelbild, i den svarta vinternatten. Jag ler.

Varm nyponsoppa med mandelbiskivier och vaniljglass. Det är lent för en ömmande hals och lindrande för ett brustet hjärta. Att sedan få en härlig semla bestående av mandelmassa och bröd var inte heller illa. Kände mig något som en överbelastad soptunna (de flesta slänger ju mandelmassan) men annars var det perfekt...
Jag önskar jag låg på stranden, vid havet. Tänk att bara få lyssna till vågornas brus och måsarnas skri. Känna hur solen värmer den fuktiga huden. Och sedan, trött och varm springa ut rakt mot de väldiga vågorna för att kylas ned och skratta med vinden. Jag älskar sommaren. Och jag längtar så fruktansvärt mycket dit. Vilken frihetskänsla att gå ut genom skolans entrée och veta att man är fri. Att man har fått sommarlov. Flera månader utan en endaste labrapport så långt ögat kunde nå. Inte ett ord om fysikens lagar eller kemiska formler. Frihet. Lycka.
Så många minnen. Cyklandes på stora vägen till en mini-liten badstrand. Sola och springa ut i det kalla vattnet. Slänga sig som ett litet barn raklång mot vattenytan. Eller hoppa ned från klippkanten som uppifrån tycktes vara minst tio meter upp, men i verkligheten knappast var mer än två. Ja, det oändliga havet. Att sakna sommaren.


Nu måste jag ta tag i skolarbetet. Har bland annat en labrapport till imorgon. Jag trivs, jag klarar mig, men tänk så underbart att få slappna av, utan några måsten och tvång.

Regnet smattrade högt mot fönsterrutan,och dropparna glittrade i det svaga solskenet. I bussen påväg till stan. Åh, vad jag älskar regn. Väl ute ur bussen. Känner hur vattendropparna träffar ansiktet, och sakta rinner nedåt. Försöker fånga någon på tungan, som en snöflinga, men bara i smyg.
Påväg hem genom den mörka skogen. Så svart, så svart. Men så vackert. Det blåser. Jag måste krama påsen hårt, så att den inte flyger sin väg. Genom de virvlande vindarna, till ett annat liv, en annan verklighet. Långt bort från min.

I en drömvärld, i en önskevärld. Nu vill jag sova, en törnrosasömn.

Visst. Denhär bloggen är helt okej. Men den är stundstals ganska tråkig. Och det känns inte direkt som om jag kan liva upp den bara. Den ska liksom vara lite tråkig. Bara massa tankar och sånt. Men har ni lust att läsa cattis på högsta nivå får ni gärna gå in på min och min kompis nya blogg. http://idacattis.blogg.se . Den är för härlig! Lästips vänner. Hah

Kram på er. Får skriva mer poetiskt senare. ciao

Okej. Eftersom jag inte städat mitt rum på ett tag, tog mamma tag i det. Hon dammsög och skurade hela rummet, så det enda jag behöver göra är att ta undan kläderna och fräscha till lite. Det är inte mycket begärt, jag vet. Men ärligt talat har jag verkligen inte lust! Jag har ju JULLOV, ju! Men sedan har jag inte lust att räkna matte, eller skriva på engelskauppsatsen heller. Så jag antar att jag inte har något val. Nu ska jag smita ner och äta lite god kvällsmat.

Bamsekramar från mig till er!

När jag vaknade i morse såg jag den klarblå himlen, med de mörka tallarnas konturer från fönstret. Om jag inte låtit skallen klarna, så hade jag bombis varit övertygad om att sommaren var här. Solen gassade, och det såg bara underbart ut. Jag hade verkligen lust att springa ut och lägga mig i en solstol, med bikini. Men jag kom på mig själv, mitt i tanken... Det är ju knappt vår än. Kanske får björkarna snart knoppar, och blad. Då vet man att våren är här och påväg..

Också jag ska sjunka ned i den drömvärld som hm-katalogen erbjuder. Sommarbilder, som man bara längtar efter att få förverkliga. Kläder som verkligen är perfekta. Men så var det, detdär med ekonomin, men det är en annan saga. Jag fick ju, som tidigare nämnt en urgullig spargris i julklapp. Den har spiralben. och är bara för söt! Man bara måste ge honom lite pengar. Hihi.


Ett vänligt ord kan hålla en varm hela vinter. ♥

I can feel it.  And I really love it.
Spring is in the air.

Jag hade verkligen lust att sätta på mig vårjackan och ett par ballerinaskor idag, men trots det gröna gräset kunde jag verkligen inte det. Det var som att sudda ut det sista hoppets penseldrag, som vittnade om att vi ändå skulle få en riktig vinter, till slut. Men om jag ska vara helt ärlig, så önskar och längtar jag otroligt mycket till våren och sommaren, så det skulle inte göra något om det inte blev något vinterrusk i år. Har redan mött kylan och snön under lovet. Klarar mig. Gick faktiskt runt i höstshorts idag. Hemma alltså. Superskönt. Jag bara måste vårshoppa snart. Jag har till och med gjort en ekonomiplan/översikt, så jag vet hur mycket jag kan lägga ut på kläder. Fast det blev dessvärre inte alltför mycket. Har hittat en flashig väska som jag behöver också. Hoppas den är på rea :).

Men än lyser ljusstaken upp i hemmen. Och man kan fortfarande äta pepparkakor och dricka julmust. Och gissa vad? Ett av mina nyårslöften är att ha godispaus. Inte godisförbud, det låter så hemskt, och tragiskt. I ett år var det tänkt, men jag är ingen godisråtta, så jag klarar mig nog!

Jag längtar redan tillbaka. Underbart. Men snart börjar skolan och allt igen. Jag vill verkligen inte. Vet att det låter knäppt, men jag längtar redan till nästa lov, och framförallt till sommarlovet. Kan sitta i timmar och kolla på sommarkläder i hm-katalogen. Jag lever här och nu, tar dagen som den kommer. Från mitt fönster ser jag bussen åka förbi, och inser att snart, om bara en vecka kommer jag åter sitta där, olyckligt medveten om att det är lååångt kvar till nästa lov.
Det är så mycket jag vill skriva, men så lite som kommer ut.

Som i en dröm. Långt bort i en annan värld, vandrar mina tankar bort. Åh, vad jag saknar, så många, så mycket!
Tänk ett mörker svartare än natten. En skugga, vars djup är väl doldt. Så magiskt, så mystiskt. Ett fyrverkeri, exploderande i all världens färger (Jag vet varför fyreverkerierna får så fina färger. Egentligen vill jag inte avslöja det, men det är en valeselektron som hoppar ut i ett nytt skal, och tillbaka. Då bildas det energi, som visar sig i form av strålning i olika förger, beroende på våglängd. Hah).  Stilla. Undrande. Nära, men ändå oändligt långt bort. Omöjligt, men ändå möjligt. Vackert.

Måste bara återvända till verkligheten för att förstå att jag borde räkna tio sidor matte, skriva historian och göra engelskan som jag inte ens har börjat på. Men mycket är kvar på lovet. Och ännu mer kan hända. Jag säger bara mellandagsrea! Haha. Justja, jag köpte ett par hängslen idag. Asgulliga. Me like. Sen fick jag en asfin skjorta i julklapp, bland annat.

ciao.