Snart är det sommar!
Tiden går så fort, och trots att lärarna försöker tuta i oss att den värsta är över efter påsklovet, har vi själva förstått att hemskheterna närmar sig. De slutliga proven som ska avgöra våra kunskaper kryper allt närmare, utan att vi hinner förbereda oss. istället tänker vi på maffia, och smyger runt på skolan spända till max med uppspärrade ögon.Det är faktiskt ganska läskigt (okej, nu spårade jag helt från ämnet). Det jag skulle säga vvar att sommaren snart är här. Man känner det på sig. på stan springer folk omkring i bara linne och shorts och solen väcker oss varje morgon ny, och skänker ett hav av värme. Underbart. Och vad tänker en shoppingnörd som jag, sommarkläder, javisst! Detta har jag checkat in.
Det finns så mycket sött. Aldrig förut har jag köpt något från ellos. Men nu plötsligt är det värsta surprise och dom har världens gulligaste kläder för hyperbra pris. Klänningen här kostar bara 99 kronor. Ja, du hör. Och skorna som är underbara kostar fjuttiga 149 kronor. Det liksom sådana skor man söker efter och skulle kunna köpa för vad som helst. Leggingsen kostar 39 kronor. Ni hör ju. Besök www.ellos.se Josefssons kläder är superfina!
ciao bellos
Det finns så mycket sött. Aldrig förut har jag köpt något från ellos. Men nu plötsligt är det värsta surprise och dom har världens gulligaste kläder för hyperbra pris. Klänningen här kostar bara 99 kronor. Ja, du hör. Och skorna som är underbara kostar fjuttiga 149 kronor. Det liksom sådana skor man söker efter och skulle kunna köpa för vad som helst. Leggingsen kostar 39 kronor. Ni hör ju. Besök www.ellos.se Josefssons kläder är superfina!
ciao bellos
Shoppingfever
Igår var på sätt och vis en bra dag, men på sätt och vis inte. Jag kom till simskola, inte särskilt peppad, för att vara ärlig, men i alla fall. Väl framme upptäcker jag till min fasa att jag glömt baddräkten. So, what to do? Jag var helt enkelt tvungen att pallra mig hem igen. Men det hade faktiskt varit mysigt att vara med på avslutningen. Som tur var kalrade sig grupperna utan mig. Men stressfaktor nummer ett var min syster som var nere på stan och skulle köpa klänningen jag lagt undan åt mig. Jag messade henne typ hundra gånger, och dampade när hon aldrig svarade. Hela historien är väldigt komplicerad, men det hela slutade lyckligt med att vi båda var hemma välbehållna med en supersöt klänning i vårt förvar (okej, mitt!). Sedan rann hela dagen förbi. Detta är skönheten själv:
Det är detajlerna som räknas. Jag vet att mittenbilden ser helt konstig ut. Den är underifrån, men jag ville att man skulle se hela klänningen. Det är därför.
Idag har jag i princip bara städat. Städat och städat och städat och städat. Men det var det värt. Fick betalt, så nu klarar jag mig ett bra tag :D.
Nu ska jag mysa lite, och sedan sova i mitt välstädade rum. Kram!
Det är detajlerna som räknas. Jag vet att mittenbilden ser helt konstig ut. Den är underifrån, men jag ville att man skulle se hela klänningen. Det är därför.
Idag har jag i princip bara städat. Städat och städat och städat och städat. Men det var det värt. Fick betalt, så nu klarar jag mig ett bra tag :D.
Nu ska jag mysa lite, och sedan sova i mitt välstädade rum. Kram!
Garderobsbekymmer och ålderdomstecken
Medan jag städade mitt rum i lördags kom jag på att jag hade en alldeles för liten garderob. Jag behöver minst sagt en till. Vet inte hur jag ska få plats med alla kläder. Det är ju proppfullt redan, och jag behöver mera ju! Men verkligen. Grejen är bara den, att jag inte vet vart jag ska sätta den i så fall! Jag kan inte bara trycka in en extragarderob sådär huxflux. Nej, visst inte.
Inser ni drömmen. Såhär ska jag ha när jag blir stor. Helt fullkomligt. Perfekt. Ja, dröm. Hela inspirationen och bilden snodde jag från denna blogg: http://tjoppes.blogg.se. Enda missen med den här bilden var att man ju ville ha ALLA sina skor i garderoben när man ändå fick plats, och då måste det ju finnas fler skohyllor. Exakt såhär bra vill jag ha när jag blir stor.
På tal om ingenting är det typ hemskt att sitta här och skriva, med tanke på att mina händer darrar värre än den värsta gamlingen. Jag fattar inte. Klarar inte av att hålla de stilla. Musklerna måste vara överansträngda. Men ändå. Visst, jag har väl svaga armar, men det var inte så att jag dog på gympan? Det var ju askul med boxning, och det har jag gjort flera gånger förut. Alltså, det är läskigt, och jag menar det verkligen.
Inser ni drömmen. Såhär ska jag ha när jag blir stor. Helt fullkomligt. Perfekt. Ja, dröm. Hela inspirationen och bilden snodde jag från denna blogg: http://tjoppes.blogg.se. Enda missen med den här bilden var att man ju ville ha ALLA sina skor i garderoben när man ändå fick plats, och då måste det ju finnas fler skohyllor. Exakt såhär bra vill jag ha när jag blir stor.
På tal om ingenting är det typ hemskt att sitta här och skriva, med tanke på att mina händer darrar värre än den värsta gamlingen. Jag fattar inte. Klarar inte av att hålla de stilla. Musklerna måste vara överansträngda. Men ändå. Visst, jag har väl svaga armar, men det var inte så att jag dog på gympan? Det var ju askul med boxning, och det har jag gjort flera gånger förut. Alltså, det är läskigt, och jag menar det verkligen.
Sammanfattning och citat, jao
Kära läsare, detta är veckans citat: "Äter jag en kaka sätter den sig på benen". Komiskt, visst? Det låter allt annat än realistiskt. Hur skulle den hinna dit, innan den ens kommit halvvägs till magen?Och vems kaka? Något av en gåta, vänner.
Äntligen en ny skolvecka till ända. Allt har inte gått som förväntat, men jag orkar inte bry mig för mycket. Det är ju bara fyrtiofyra skoldagar kvar tills jag får sommarlov. Vilket innebär fullständig, total, obegränsad frihet. Inga krav, inga beslut, bara lycka. Dagen för sommarlovet kommer min käke ha hakat sig på bredaste smilet, och det kommer väl sitta kvar tills höststarten antar jag, om jag inte får hjälp av nån läkare som monterar in en tandställning eller nåt. Alltså. Grejen är den att min käke faktiskt brukar fastna. På riktigt.
Det enda jag ska göra de kommande veckor är förutom att räkna matte skriva en labrapport. Inget mer, inget mindre.
Innan jag går och lägger mig, vill jag avsluta med veckans citat nr 2 ( ja, jag är medveten om att man bara kan ha ett, men när jag väl får en idé så får jag inte en, utan flera, så huxflux där kom en till) " Shit, du är ju fet!" :O. Ingen fattar, bara jag och offret, men försök skratta ändå. Jag har hört att ett gott skratt förlänger livet!
Äntligen en ny skolvecka till ända. Allt har inte gått som förväntat, men jag orkar inte bry mig för mycket. Det är ju bara fyrtiofyra skoldagar kvar tills jag får sommarlov. Vilket innebär fullständig, total, obegränsad frihet. Inga krav, inga beslut, bara lycka. Dagen för sommarlovet kommer min käke ha hakat sig på bredaste smilet, och det kommer väl sitta kvar tills höststarten antar jag, om jag inte får hjälp av nån läkare som monterar in en tandställning eller nåt. Alltså. Grejen är den att min käke faktiskt brukar fastna. På riktigt.
Det enda jag ska göra de kommande veckor är förutom att räkna matte skriva en labrapport. Inget mer, inget mindre.
Innan jag går och lägger mig, vill jag avsluta med veckans citat nr 2 ( ja, jag är medveten om att man bara kan ha ett, men när jag väl får en idé så får jag inte en, utan flera, så huxflux där kom en till) " Shit, du är ju fet!" :O. Ingen fattar, bara jag och offret, men försök skratta ändå. Jag har hört att ett gott skratt förlänger livet!
I skolan idag.
Efter att på söndagmogonen ha chockerats av det faktum att enorma snöflingot sökt sig ned mot den vårvarma jorden, blev jag inte förvånad när flingorna dansade i luften när jag kom fram till skolan. Envist traskade jag runt i mina slitna gympaskor, övertygad om att våren faktiskt har anlänt. Jag struntade i den bittra kylan som trängde sig inpå, och försökte istället muntra upp mig själv med några optimistiska tankar, där jag mindes solen som dolde sig bakom det massiva molntäcket.
Väl i skolan kom jag på något alldeles genialt, nämligen att gömma S dator. Eller jag låste in den i min skåp, för att sedan övertyga honom att det var någon helt annan som tagit hand om den. Han behövde få tillbaka lite för gammal ost. Dock urartade min plan, då jag fick värsta medlidandet med K, som hade sagt att han skulle ta hand om datorn, så jag började skratta och sa att jag tagit den. Knäppt, S som knappt hann börja bry sig.
Senare i skolan fick någon superfnatt och öppnade alla fönster på vid gavel i vår korridor. Och somliga roade sig med att fotografera detta spektakel. Kul var det dock. Och här nämns inga namn. Det är ju sånt här man kommer minnas. Knäppa saker man inte vet varför man egentligen gör. Hur som helst blev jag glatt överraskad, lite senare påväg hem. Gick med A mot stallet i duggregnet, och hade tänkt hoppa på bussen vid Science Park, och när jag kom gående, ser jag hur bussen passerar hållplatsen. Osis. Jag börjar springa tillbaka till skolan för att hinna till busshållplatsen, tar en genväg, för att finna att bussen står och väntar på mig, mitt i allt. Hihi. Jag blev något suprised, och superglad. Busschauffören: "Undantag för dig då!" Jag var den enda på bussen. Gullig busschaffis. Sedan när jag hoppat av tutade han, och vinkade när han körde förbi hållplatsen där jag stod och väntade.
Nu sitter jag här vid datorn. Efter bara några få timmars sömn inatt är jag helt färdig. En hyperintensiv, men väldigt rolig dag, lär snart vara till sin ände. Jag trycker i mig mängder i chips, och känner mig ganska så onyttig. När det är färdigbloggat tänkte jag spela lite piano, för att sedan pysa i säng.
Väl i skolan kom jag på något alldeles genialt, nämligen att gömma S dator. Eller jag låste in den i min skåp, för att sedan övertyga honom att det var någon helt annan som tagit hand om den. Han behövde få tillbaka lite för gammal ost. Dock urartade min plan, då jag fick värsta medlidandet med K, som hade sagt att han skulle ta hand om datorn, så jag började skratta och sa att jag tagit den. Knäppt, S som knappt hann börja bry sig.
Senare i skolan fick någon superfnatt och öppnade alla fönster på vid gavel i vår korridor. Och somliga roade sig med att fotografera detta spektakel. Kul var det dock. Och här nämns inga namn. Det är ju sånt här man kommer minnas. Knäppa saker man inte vet varför man egentligen gör. Hur som helst blev jag glatt överraskad, lite senare påväg hem. Gick med A mot stallet i duggregnet, och hade tänkt hoppa på bussen vid Science Park, och när jag kom gående, ser jag hur bussen passerar hållplatsen. Osis. Jag börjar springa tillbaka till skolan för att hinna till busshållplatsen, tar en genväg, för att finna att bussen står och väntar på mig, mitt i allt. Hihi. Jag blev något suprised, och superglad. Busschauffören: "Undantag för dig då!" Jag var den enda på bussen. Gullig busschaffis. Sedan när jag hoppat av tutade han, och vinkade när han körde förbi hållplatsen där jag stod och väntade.
Nu sitter jag här vid datorn. Efter bara några få timmars sömn inatt är jag helt färdig. En hyperintensiv, men väldigt rolig dag, lär snart vara till sin ände. Jag trycker i mig mängder i chips, och känner mig ganska så onyttig. När det är färdigbloggat tänkte jag spela lite piano, för att sedan pysa i säng.
På vägen mot friheten
Ja, våren är verkligen här. Men kanske har den inte tagit över helt och hållet ännu. Medans min pianolärare suckar över för kalla kläder, och överoptimistiska upplänningar (som tror att det är sommar redan) ligger isfläckarna kvar på elljusspåret. I de mörka trädens skuggor blåser kalla vindar. Isarna klamrar sig fast i den leriga marken, trots att livet runt omkring vaknar, och alla vintersagor för länge sedan tagit slut. när det är solen som väcker en om morgonen och inte tvärtom, kan man vara säker på att sommaren kommer, en gång. Runt omkring i affärerna köper de optimistiska upplänningarna vårkläder för fullt. Som ett högtryck blåser de genom stan, och rensar alla klädbutiker på minsta vårtecken. Men det går knappast att dölja. Våren tar över. Snart finns inte annat i butikerna, trots frusna pianolärare och tveksamma norrlänningar (inget ont om er, men min pianolärare är, som min mamma, norrlänning, och båda är måna om att klä sig varmt!). Jag vill ha sommarlov. Jag längtar, längtar tills jag spricker. Bara några slutsprov och andra hemskheter kvar, på vägen mot friheten.
Min vårdag
Idag slutade vi efter lunch. Svenskan var inställd och någon ängel lyckades övertyga fysikläraren, så att även den lektionen uteblev. Perfekt. I vårsolens sken begav vi därför oss iväg på en rask promenad mot stan. Det var varmt, och på snudden till sommarkänsla. McDonald's-glass med varm kolasås, och det kunde inte bli emr perfekt. Efter att ha ränt omkring i ett antal affärer promenerade jag till simskolan, för att börja lite tidigare, och drömde om sommaren, och friheten i solskenet vid ån. Då finns inga gränser, ingen tid som styr oss. bara frihet. Man kan gå hela vägen till stan, utan att känna att tiden försvinner. Man bara är. Lever. Det är frihet. Bara därför borde man gå i skolan för alltid. Slutligen lyckades jag dock ta mig hem med buss, något trött och hungrig. Jag åt som en häst och bara njöt av att äntligen vara hemma. Dags att sova, för att imorgon ta nya riska tag, och börja att fundera på hur man skriver en essä.
Våren knackar på.
Det doftar vår i luften. Idag när jag stod ute i min vårjacka sken solen, och jag var rädd att jag skulle få värmeslag. Jag riktigt kokade, och kände de friska vårvindarna blåsa i håret. Äntligen. Äntligen är den här. Och jag har dessutom sett ett vårtecken! Kanske inte det mest charmerande, men en mygga räcker långt. Jag började fundera på om inte de ska komma på höstkanten, eller sensommaren, i så fall betyder det att vi missat hela sommaren, men jag misstog mig nog. Min syster försökte skynda på våren, och hitta videung. Hon kände sig nog fiffig när hon rev av bladen runt om. Vips var där en videung, om än väldigt liten. Men våren innebär förstås också nya kläder, och framförallt skor. Så, dags för shoppingtime. Jag behöver verkligen nya skor. Tidigare idag rensade vi hallen, för att välkomna våren, dvs hängde undan vinterkappor, och allt för varma skor. Och mitt i allt kom jag på det! "Mamma, du och pappa har fler skor än jag!" "Nej, det har vi verkligen inte!". Nehe, hur många har jag i så fall... En liten tankeställare. Fast jag behöver i alla fall nya.
Men nu måste jag faktiskt ta och erkänna. Ja, bekänna... Det enda jag har gjort gällande matte denhär helgen är att ha skrivit numret på ett tal, jag tänkt börja på. Men det kan hända att jag hann skriva det i skolan. I så fall har jag inte gjort någonting. Vad tänker jag? Planerat att dö imorgon. Vi har prov på tisdag, och det är minst tio sidor jag inte har räknat ännu. Och gissa om jag kommer få jobba ihjäl mig på onsdag?! Historian kommer bli pain!
Förresten verkar vissa ha missuppfattat mitt kostvane-dilemma, alltså, det är faktiskt tandläkaren som har uppmanat mig att inte småäta. Tror ni jag slutar frivilligt? Jag har borrat i en tand en gång, och ska göra mitt bästa för att slippa göra det igen!
Jag har en alldeles egen ängel
Jag har en alldeles egen ängel
som finns hos mig vart jag går
Han har koll på allt som händer
och vet precis hur jag mår.
Jag har en alldeles egen ängel
Det är tryggt att veta det
Men jag vet inte alls vad han heter
Han heter kanske Rockie!
Den finaste sången ever. Tänkvärd.
som finns hos mig vart jag går
Han har koll på allt som händer
och vet precis hur jag mår.
Jag har en alldeles egen ängel
Det är tryggt att veta det
Men jag vet inte alls vad han heter
Han heter kanske Rockie!
Den finaste sången ever. Tänkvärd.
Jag vet, ja, jag vet.
Jag har insett det själv. Ingen behöver säga det. Jag vet. Ja, jag vet. Denhär bloggen har spårat totalt. Allt blir bara knäppare och knäppare. Men. Vad ska jag göra åt saken? Vad gör ni när tiden rinner er ur händerna? När man var liten ville man bli stor, och när man blir stor vill man bli liten. Är vi aldrig nöjda? Jag vill vara såhär. Såhär gammal. Men ändå fortsätta. Fast det bästa är ändå nu. För det är nu vi lever. Precis, just nu.
I tankarnas spår
Jag sitter framför datorn. Låter åter igen tiden vandra iväg utan att jag användt den väl. Varför sitter man här? Varför låter man så många timmar av sitt liv suddas ut och försvinna, utan betydelse, utan mening? Som att hälla ut maten på marken framför de hungriga barnen i Afrika, för att sedan trama ned den, och vända ryggen till. Med stängde öron och hårt hjärta gå därifrån i takt med den dystra klangen ett barns snyftande frambringar. Vi kan inte stoppa den. Det finns ingen paus på livet. Och ändå sitter jag här. Skriver. Utan att egentligen leva. Skriver man för att man måste eller för att man vill? Det känns som att jag inte har något att skriva. Men när jag ändå sätter mig ned, strömmar orden längs tangentbordet, utan uppehåll.
Berätta för någon du tycker om, att du gör det. Så denne någon inte försvinner, utan den vetskapen. Kanske du ångrar det sen.
Berätta för någon du tycker om, att du gör det. Så denne någon inte försvinner, utan den vetskapen. Kanske du ångrar det sen.
Kostvane-bekymmrerna är många
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag klarar helt enkelt inte av det. Dagarna i ända vakar jag av och an, och har bara lust att småäta. Vad som helst. hjälp. Jag har bara inte insett hur katastrofal min situation är. Mina kostvanor är ju totally kaos. Men om man inte är massa sötslisk på jättelänge, kanske man itne har lust på det längre. Grejen är den att jag inte är sugen på massa godis och sånt, utan, bara för att jag hör någon säga det, och vet att jag ska vara nyttig, så blir jag sugen på sånt jag knappt gillar. Jag vill ha: sourcream and onion cips, glass med äppelbitar och kanel (eller varm kolasås), kokosboll (delicato, en tjej åt det innan kören idag), kladdkaka (jättelänge sen! alternativt chokladmuffins, som jag nyss upptäckt att jag är superduperbra på att baka. Och om någon höll fram en påse dumlar eller haribos lakritsnappar skulle jag ha svårt att tacka nej. Detta går inte bra. Jag måste ränka timmar osv. Får man aldrig äta något gått då? Haha, knäppt. Jag måste plugga. ciao.
Har du sett solen?
Tänk om imorgon aldrig kommer. Tänk om tiden tar en paus. Ett ögonblick. En stund.
Eller tänk om morgonen aldrig vaknar. Aldrig putsar fjälltopparnas snöglans, eller ger gräset liv. Inte heller lyser upp en dyster dal, med allt sitt ljus. Inte ens leker kurragömma bakom molnen. Utan bara inte kommer. Ombrydd om den längtan som råder, den saknad som dunkar i var människas hjärta, den sorg över den leende solen som inte finns där. Som utsuddad. Människorna famlar i mörkret. Kryper längs vägarna, sökandes efter en trygghet och ett ljus. Tänk om inte ens människorna vaknar. Tänk om deras liv tar slut, då solen inte längre vakar över de, eller väcker de i gryningen. Utan lycka, varje morgon ny. Bara tomhet. Borta. Vem är då solen?
Eller tänk om morgonen aldrig vaknar. Aldrig putsar fjälltopparnas snöglans, eller ger gräset liv. Inte heller lyser upp en dyster dal, med allt sitt ljus. Inte ens leker kurragömma bakom molnen. Utan bara inte kommer. Ombrydd om den längtan som råder, den saknad som dunkar i var människas hjärta, den sorg över den leende solen som inte finns där. Som utsuddad. Människorna famlar i mörkret. Kryper längs vägarna, sökandes efter en trygghet och ett ljus. Tänk om inte ens människorna vaknar. Tänk om deras liv tar slut, då solen inte längre vakar över de, eller väcker de i gryningen. Utan lycka, varje morgon ny. Bara tomhet. Borta. Vem är då solen?
Upprörd, ja.
Jag var lite smått opimistisk när jag på hotellet skrev ett inlägg. Detta inlägg har just ännu inte blivit publicerat. Ingenting fungerar på blogg.se. 10 poäng till er. 10 minuspoäng! Jag måste bara dampa av mig lite.
Har haft bild och jobbat med reklam. Det var faktiskt kul. När jag har gjort färdigt de ska jag lägga upp de här. De är tragiska, och typ djupa. Kanske lite.
Cattis är bara Cattis
På hotellet i Norge
Nu sitter jag hær på hotellet. Vi har megastora rummet, som ær supermysigt. Efter att ha gjort oss hemmastadda tog vi en promenad ned till Karl Johann, och strultade omkring dær, bland det otroliga utbudet av klæder. Dessværre hade jag inga norska pengar med mig, utan fick drømma mig bort bland tygstyckena. Men det kanske var tur ændå, annars hade alla mina pengar brunnit upp innan jag ens anade røken. Som tur var hade jag så gulliga fastrar att nær jag kom tillbaka till hotellet så hade vi fått en massa toppar i alla møjliga færger som de fyndat på rea på jc. Superskoj. De hittar alltid massa kul. Jag har dessutom varit så duktig att jag kutat på ett løpband, cyklat, och gjort diverse andra syrketræningar. Har precis ætit pizza och ær mætt och nøjd. Nu ska jag kila upp på hotellrummet, før att snart krypa till kos.
Førresten var det helt okej nu i efterhand att blogg.se var segt, eftersom allt ær mycket finare nu. :)
Førresten var det helt okej nu i efterhand att blogg.se var segt, eftersom allt ær mycket finare nu. :)
När vi glömmer bort att vaka över tiden, och den springer sin kos
Här sitter jag igen. Tiden flyger iväg som en svala, lätt på sina stora vingar. Utan bekymmer försvinner den ur min åsyn, och den tid jag en gång ägde är ett minne blott. Jag känner mig ändå rätt stolt. Har skrivit jättemycket på min engelskauppsats. Den är aslång, väldigt komplicerad och lite knäpp. Jag är i alla fall nöjd, eftersom det brukar ta ett tag innan ag kommer igång. Jag börjar faktiskt gilla engelska. Och det är erkligen ett underberk som har skett då. Förut hatade jag engelska, och nästan bävade för varje kommande lektion. Jag har blivit mycket bättre på att skriva. Det går så mycket lättare. Ord kommer automatiskt. Jag är glad över att vi fått skriva så mycket. Även om det kanske bara är jag som har lärt mig något under den här terminen.
Danne var supergullig och köpte jättemycket godis isag. Och vad skulle jag göra? Jag och mina kostvanor. Men jag åt det i samband med middagen, och borstade tänderna efteråt, så då var det väl okej? Funderar faktiskt på att kila ned och sno några till. Jag är ingen godisgris, men när man koncentrerar mig så måste man ha lite extra-energi. Och han hade köpt godis som jag tycker om, dvs choklad. Dessvärre ingen saltlakrits, så det blev inte så mycket käkat ändå. Nu ska jag skriva färdigt engelskan och packa till imorgon. Då ska jag åka bil hela förmiddagen, göra historian, räkna matte och skriva svenskan medan jag klunkar i mig vatten för ett helt kompani. Krams!
Danne var supergullig och köpte jättemycket godis isag. Och vad skulle jag göra? Jag och mina kostvanor. Men jag åt det i samband med middagen, och borstade tänderna efteråt, så då var det väl okej? Funderar faktiskt på att kila ned och sno några till. Jag är ingen godisgris, men när man koncentrerar mig så måste man ha lite extra-energi. Och han hade köpt godis som jag tycker om, dvs choklad. Dessvärre ingen saltlakrits, så det blev inte så mycket käkat ändå. Nu ska jag skriva färdigt engelskan och packa till imorgon. Då ska jag åka bil hela förmiddagen, göra historian, räkna matte och skriva svenskan medan jag klunkar i mig vatten för ett helt kompani. Krams!
